Dagens ord

Leta inte skräp

där inget skräp finns

Städa inte upp

där ingen stökat till

När du är framme
sluta springa                                                    

 

 



 

 

 





lust och förbannad tro

jag tror jag förnekat och fumlat så länge att jag inte minns vad jag letade efter..

när vintertragik och höstmörka kvällar drabbar mig så ser jag inte så självklart ledsen ut, bara trött och utan lust. olustig.

frostiga mornarna går av så lätt i fluffiga juldrömmar och värmeljus. kvällarna känns som godafton käftsmäll, mest då dom är ensamma, och så långa men ack så korta. den ruttna gör mig sällskap i tv-soffan.

där är dom i morgonsolen, så fina, så rara, så skrikande och ilskna, så trevande och växande, så fulla av liv. fick jag välja en sak att göra för alltid, skulle det vara att hålla om er.
jag sätter en monoton stand-in om orden dör, nickar och förstår.

men så ser jag där glimtarna av det som jag glömmer, att jag aldrig var något av det som jag trott. det var ju dom, det var ju VI, det var ju jag bland oss.

jag glömde aldrig att jag älskade er men jag glömmer ibland att älska mig själv, vilket befängt nog får mig att hata min oförmåga att älska mig. jag hatar mig då.

jag måste jobba på att älska paketet.

verkstad

bad till dig, som om du hört det

viskar som om det hördes bättre

undrar hur för jag förstår inte

vem vet om jag någonsin fattar

sträck på dig, rör på dig, vänd dig inte om

så lossnar en istapp och krossas mot backen

allt som rör sig snörps åt och ni når inte hälften

men vill ge dig allt det så dra inte i snöret

oenighet enas och andetag renas

du är redan förlåten, så spänn inte rösten

    men jag är slut för idag så välkommen åter

    det enda som skyler mitt hjärta är brösten

plupp

ibland väntar jag in dom.. händerna, orden.
jag vet vem jag är och jag är liten på jorden.

ni lever, leker och smeker
ni går, sitter och står

ibland står jag bortblåst, utelåst och stum
det blir smärtsamma hål i väggarnas rum

det jag räknat dividerar
och det blir visst bara flera
som släpper barken vid trädets krum.

humor ja...

PK mellanmjölk är bra, humorbefrielse är inte bra...
ingen kan prestera 100 jämt, BÖR någon prestera 100 jämt?

är det inte lika viktigt att visa sina medmänniskor självdistans
som självinsikt? det ligger ett sånt nät av hyperintelligens, genomtänkthet
i ALLT som görs och ett sånt spy-i-ansiktet på de som inte orkar delta.
är dom dumma för det?

allt kan inte gå genom korrektion och facit för vad som är gällande för
millisekundens pk-värde delat med snittet av "inne" gånger hur snygg du är!

jag är så trött på det in i detalj perfektionism som genomsusar allt idag och
självklart är jag minst lika deltagande jag. speciellt som förälder med ständig
info om hur jag ska vara men också som vän, ovän, flickvän, fru.

tyck så om så för annars blir det si och så.
hör och se ett sandkorn ur mitt liv och vet att du vet allt om mig.

så stänger jag oftast av allt det där och lyssnar utåt, förbi alla samtal om politisk
debatt som blir debatt om något politiskt och det är en spegel med en spegel med en spegel
utan slut.

så hör jag därute, att det är lika tyst där idag som det alltid varit.
och det ger mig hopp om att det finns nån poäng med allt surr,
ger mig kraft att se förbi allt nötande.

var världen inte så komplex? var världen ett barn som behövde en kram?

tills ett ord blir till 1000 och jag spyr lite i munnen.

HAHAHA

ps.

vad gör dina famntag när jag inte känner dem?

sitter du och ser på vägarna som passerar,
eller hittar dina ögon inte ut?
sitter armarna fast i din kropp, som sitter
fast i stolen, som aldrig någonsin lossnar från golvet?

vad gör dina leende kinder när jag är borta?

räknar de år och väntar på de år som gick?
stramar rynkorna i ditt ansikte, som pinad väntat på världen?

vad gör dina ord när du lider i tystnad?

kunde du dansa om du var fri?

blev du fri om du tog tag?

släpp inte taget

förgät mig ej

lavendelliv och leenden dukar,
allt är precis rakt framför mig.

jag tappar något längs vägen,
tappar jag något längs vägen?
ska jag stanna och plocka upp?

någon hänger inte med eller
hänger inte jag med någon?

var det här tiden som var,
en historia som skrevs?

skriv då en saga om två skrattande vägar,
som möttes på mitten och gick av vid en gränd.