Dränerande utsugande
Lite till
Lite mer
Bygg ihop
Håll ihop
Stretcha huden till ett tält så allting stannar kvar därinne
Litet läckage
Stor undergång
Visaren vandrar
Eller står den stilla?
Visa mig vila
Stå vid min sida
Ge inte storm på min storm
Kväv inte orden med kväve
Fånga upp mig, se mig
Och bädda ner mig
Väck mig med kaffe och förståelse
Laddat ord. Sitter och tittar på Malous intervju med Orup... de pratar om hur komplicerat det är när det kommer till familjenivå. Att det är personligt och inte ska styras uppifrån. Ja det man mest tagit upp är ju föräldraförsäkringen.
Samtidigt tänker jag, även om jag håller med om detta, att det är just därför det är så viktigt att vi är med och reglerar genom att styra lite. Ojämställda strukturer är så oerhört svåra att nå högt upp eftersom det genomsyrar oss dagligen och i det allra privataste. Därifrån tar vi med oss strukturerna ut i skola, jobb osv. För att en förändring ska ske måste vi alltså gå med på att pressas lite i en riktning.
Som Gudrun sa i sitt tal så sker ju detta i de flesta områden i politkken, det är bara att ingen våga peta i familjetraditionen. Av rädsla att förlora väljare? Eller för att vi är så präglade att vi har svårt att se resultatet framför oss? Många gråa gubbar och traditionsbundna inom politiken?
Jag tillhör ju själv en familj som skulle FÖRLORA på fördelning av föräldradagar, ekonomiskt och kortsiktigt. En rätt fattig familj med bara en inkomst. Men jag har ändå förhoppningen att vi med en förändrad attityd kring detta kan ge mannen större plats i hemmet och kvinnan på arbetsmarknaden. Att det kan jämna ut löneskillnader och pensioner. Att det alltså ska ge lönsamhet för alla och även för barnen.
Idag är jag föräldraledig för tredje gången. Min man tar ut ett par dagar i veckan och kommer ta 2 månader i slutet då jag pluggar. Vi har dock haft min man hemma en del då han kan styra arbetstiderna okej.
Hade han "tvingats" dela med mig hade vi levt lite fattigare ekonomiskt men kanske rikare på flera andra sätt. Relationer där båda föräldrarna varit hemma mår enligt statistik bättre. Förståelsen ökar, risken för separation i småbarnsåren minskar och ekonomin blir jämnare fördelad på längre sikt.
Dessutom får barn och pappa större chans att knyta egna band på egna villkor. Kvinnan kommer snabbare tillbaka till studier/jobb och kan behålla karriär samt pension. Barnen får en ny bredd i att se att både mamma och pappa kan hantera bägge platser lika bra.
Ja jag är nog även för viss kvotering. Vi måste liksom börja nånstans och för ett bredare medmänskligare tänk kanske vi får trampa på några tår. Kön etnisk bakgrund handikapp eller sexuell läggning. Det får liksom inte fortsätta vara bara män i medelåldern från en finare bakgrund som ska tala för alla.
När jag kämpar framåt och siktar mot något, ett obefintligt mål som känns viktigast i världen, minns jag en tavla från längesen.
"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet..."
Det hjälper mig lite, att leva i nuet. Och att fråga mig varför det jag precis lägger massa energi på är så viktigt. Som sysslor som stjäl tid och ork med barnen. Eller dispyter där man vill få rätt och lära ut något, men kanske egentligen bara orsakar dålig stämning och tröttar ut sig i onödan.
Hur fina skåpen var, hur rena golven var, hur snygg och prydlig jag såg ut och att fåtöljerna var i vinkel med mattan. Det kommer jag inte minnas, kommer inte brännas fast i min hjärna som något viktigt.
Men jag är och förblir en kreativ person. Min lycka kommer inte genom perfektion men skönhet kommer alltid ge mig energi. Måste få uttrycka mig och skapa.
Så mitt i kaoset där rutinerna känns orimliga och lugnet i själen så ofattbart långt borta går det ändå att känna sig så oerhört tacksam och lycklig för att dagarna rullar på. Ingen oro när man är tillsammans. För vi är en enhet som är lika dysfunktionell som funktionell. Och det är en bra sak.
Fly. Spring. Åk. I din skrotbil på grusiga vägar.
Du är bra och nu måste du dra.
Jag vill inte se dig mer. Av omtanke vill jag aldrig mer se dig.
För ditt liv är därute nånstans. Det liv som du inte trott fanns.
Jag hoppas att du lämnat allt viktigt, för det som istället är riktigt.
Släpp allt. Lasta av. Se framåt.
Göm dig inte bland gråsprängda lockar. Sträck ut din ansträngda rygg. Släpp ner dina åtdragna axlar.
Jag vill inte längre se dig osedd. Jag vill bli ignorerad i suddig lycka på stan nån gång.
Som att jag inte fanns, och du är nån annanstans. Där du kan glömma vad som en gång har varit.
Märkligt kanske, att stormen ännu slår och du ligger som grenar kring min kantstötta kropp.
Har förstått att det är sällsynt så jag värker varje andetag i ditt. Faktiskt, så skulle jag göra det ändå. Det finns inget som blir svagare, vi står högre än alltid och jagar mot stjärnorna när vi väl delar rum.
Inget kan slå sönder vår mur av stolthet. Vi ♥
Säg det med ord och låt tonerna vila...
Det är inget som ändrats mer än styrkan att vara svag. Allt är precis som vanligt trots att jag blir mera jag. Jag snörper åt runt det som kräver och väjer mig för varje slag. Jag behöver att få vara och bli styrkt med varje dag.
Så lyssnar jag inåt och jag följer varje nyck. Oförstående för andra men för själens eget tyck. Det är hårt jobb att kriga med bilden som man har, men det är nödvändigt att stiga och att hålla lågan kvar.
Det är inte det att hjärtat är tomt, det är ryggsäcken som är full.
Hej hello. Har liksom börjat prata med mig själv lite... Sedan 2 dagar utslagen med feber men nu bättre med lite flåsande täppta bihålor.
Fasiken så skört det är! Kattunge som dimper i tunnan och klöser efter kanter så är det. Allt står upp över knoppen men jag vetefan om jag orkar gå in i "roll" igen än. Jag avvaktar. Och ingen undrar för jag är ensam. Ptjaa så ensam man kan bli med tre dun 2 kattor och några alteregon.
Satt precis och undrade om fler har skivor i hatten, som jag? Gamla vinylskivor med ett djupt hack som gör att samma bit av vers och refräng spelas på repeat? Oftast följer för mig dessa låtar natten och bakgrundsmusiken till den film som spelats för drömmen... klagosångerna gnider mina leder till dystra påminnelser och glada bitar får mig att kasta alla fängsel! Nåja, det verkar bli lite lättare/ svårare pga sången.
*paus*
(Min junkeekatt slickade som besatt på en plastpåse, hon gör alltid det, vart hittar hon dom?)
Var var jag? Jo skitsamma det var allt om themesongsen a la McBeal.
Jag pratar med mig/dig/dem pga att trycket ökar inombords av att vara hemma mycket och ventilen behöver pysa.
Nu är det natt.
