kaffe

knyt ihop, släpp isär
sätt på en kanna kaffe

lämna
hämta

drömma
glömma

sätt på en kanna kaffe

dagar går, timmar slår, naglarna försvinner i handen
längtar efter lugn, söker efter stress, andas i takt med andra

lika ensam när du är nära som när vi är isär
lika rädd för spöken fastän du är här

vi är precis lika stöpta som alla dom som är dom
men vi är dom som är vi och det kan bara vi bli

syremasken ramlar ner och planet bara faller
maydaymayday håll åtminstone min hand när vi kraschar

ett gråt i varje skratt, ett skratt i varje gråt
var det såhär att älska utan gränser?

längta
vekna

stressa
pressa

sätt på en kanna kaffe

Alla Helgon

Ibland måste jag trycka handen så hårt mot bröstet för att hjärtat inte ska explodera av kärlek.
Det ligger en så oerhörd börda i att älska.
En börda man gärna släpar på.

Ibland skär det i magen med tusentals knivar av sorg.
Det är vackra ekon av skratt och närvaro.
Hur skulle man överleva utan att minnas?

Verkligheten håller sina händer runt min midja och mina fötter kan fortfarande snudda vid marken.
Ibland, när jag får tiden, vrider jag mig ur greppet och låter mig slukas av alla levande minnen.
Ni blir lika verkliga som de jag får hålla idag.