torsdag 12 april 2012

en 100dels sekunds melankoli

jag snubblar på tråden och låter rädslan hjälpa mig upp...
villar bort på vilsna vägar

de ögon som ser det jag ser
den blick som vet vad jag vet

jag letar efter dig därute

en gång låg du under min hud
idag hittar jag inte ens orden

men jag ska göra allt igen,
jag ska hitta det vi tappade

jag ska ropa i dom stora skogarna
jag ska hitta våra spår

kom ner till mig igen

1 kommentar:

  1. Oj , va fint!
    Som vi pratade om idag " det är när man går vilse som man finner de nya vägarna". Alltså , man måste få tvivla och stigen är inte alltid rak i skogen som en del vill tro. Du kommer hitta spåren du letar efter om du bara låter dig hän att få vara vilse ibland fina du och ropa åt alla håll och kanter, du ska inte skämmas över din röst. stor kram

    SvaraRadera