dear mom..

när karln kommer hem efter jobbet och försöker vara hjälpsam och du spyr i munnen lite... känns mest som han underminerar den tid du lägger på tålamod och trots om dagarna... vad jävla duktig du är då!

han har också låtit sådär, som att han lätt skulle kunna byta, men har väl tids nog erkänt att det inte riktigt är så lätt som man tror när man sitter där på kontoret och rabblar text och siffror. han har själv sagt att han nu tycker att hemmatid med barnen är långt mycket jobbigare än att jobba.... de flesta yrken kräver inte hälften så mycket mental närvaro som föräldraskapet!

seriöst så är föräldraskapet det absolut svåraste man gör i hela livet! man ska inte bara hålla raka linjer, rutiner, man KÄNNER så otroligt mycket hela tiden... från början rusar hormoner i kroppen. sen så rusar kärlek /hat/ ilska/ sorg/ ensamhet/ för lite ensamhet/ tomhet/glädje och allt blir bara en sörja av "vadfan sa jag att jag hette nu igen?"

glöm ALDRIG att tvinga er hemifrån! bänd bort er från barnens vilsna hundögon och TA TID till er själva. ni måste ta plats direkt och barnen och pappan behöver varandra, utan mellanhänder! och inte för deras skull heller, allt är för deras skull men gör det för dig! för att du också någonstans ligger och pyr inom dig och bara väntar på rätt tillfälle, ursäktar dig, backar bakåt, släpper fram alla andra. du kan inte bara älska dig för barnens skull, det är inte kärlek på riktigt, det är ännu ett krav. från dig till dig, en oönskad gåva.

du är älskvärd. kom ihåg dig!