jag var ihopklistrad på bästa sätt
min fasad var slipad och mina ord var rätt
när omgivningen blir dov och brusig
era ord är så långt borta
allt ni säger är onåbart
inom fyra väggar har jag fastnat i tapeten
era sanningar är borta i evigheten
repen lossnar
limmet släpper
håll i mig hårt när vinden tar tag
man sveps så lätt bort när roten är svag
jag sväljer dom orden som jag vill spotta ut
i väntan på världen slås hjärtat i knut
och mina tankar får segel
Vackert! Du skriver mer och mer poetiskt. Kan så sätta mig in i det du skriver och gör mina tolkningar. Det är det jag gillar med det du skriver, att man kan applicera det på sig själv och få tröst i dina ord. Fint- " Man sveps så lätt bort när roten är svag"..
SvaraRadera