krillolja och ungefär 1000 tankar

nu är det dags!

jag har så mycket att göra att jag tappat hälften,
sorgen att tappa de små viktiga tingen,
olusten i att inte ha något tålamod och bredsynthet just nu.

jag siktar mot änden av tunneln och skriver,
antecknar, fyller rummen av min hjärna med information som
direkt är utbytbar mot annan information.

hittar inte lugnet förrän jag landat i allt
och kan inte njuta förrän jag gjort det jag ska

hur ska jag göra för att inte sörja det jag missat
hur ska jag göra för att inte sörja det jag missar när jag sörjer?

ibland är man en obotbar infektion,
så lyckligt lottad över att ändå vara älskad

var så nära att jag känner lukten av eran hud
älska mig mest när jag förtjänar det minst

jag tror att en ängel nått er för ni var aldrig nåt oskrivet blad

just nu når jag inte ens fram för att se era klara gluggar