ibland växer jag fast i stolen,
varje tanke gör mig matt...
men när jag rör mig så löser jag allt,
mina drömmar om perfektion blir så levande,
jag kan sluta att ställa frågor,
jag jobbar till händerna släpper från armarna.
min vardag blir lika lätt topp som dal.
förr har jag letat ett slut på den resan,
idag låter jag mig svepas med.
jag är allt det och mer, och mindre.
jag är så jävla svår och lätt!
förberedda papper, måttstockars namn
jag parkerar på vägkanten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar