Sedan Malin föddes för 6 år sen har jag inte sovit en hel natt, typ...
Oftast funkar det men just nu är det mellan som bestämmer våra sovtider och jag är frustrerad och arg. Precis som om han kunde påverka det själv.
Men är det till att släcka lampan och säga - Nuere natt! ? Han är inte dum liksom. Det är skitenkelt! Bara att kliva upp på natten och sen tidigt som fan och föra oväsen. Vaknar vi inte så vaknar Björn och DÅ vaknar vi!
Men jag vaknar... jämt. Flugor. Kvalster. Vattenrör.
Håller honom uppe sent. Men han vaknar lika tidigt. Och är sen kinkig på dan.
Finns heller inget morgonläge utan växeln är från 0-100 direkt. Som på en 1-åring. Höljutt skuttande intensivt. Vadfaan!
Jag önskar det fanns ett mysläge men det kallas feber och det är knappast önskvärt.
Det här är bara en av flertalet situationer då vi har "elefanten i rummet". Att inte problematisera och samtidigt lösa problem börjar bli ohållbart!
Tillägg: Frågade jeppe igen vad som gör att han inte kan sova på morgonen.
- Jag sprudlar av glädje och vill leka då! Jeppe mamma 1-0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar