läskig tim burton-version för en 2,5-åring men en god förebild, en sällsynt förebild för alla småtjejer.
pippi ligger nog långt fram på mångas tungor men hon är lite svår att ha i möblerade rum, dock frigörande och stark!
nä, alice har en sk "myckenhet", hon växer sig allt modigare allt eftersom. lewis carrol skrev sagan 1865 men lite avdammat kan den kännas minst lika spännande och relevant idag som då. speciellt i den här filmversionen, den handlar om svåra beslut och att finnas till för andra eller för sig själv. avslöjar inte slutet men ni förstår säkert att alice klarar av att välja rätt väg.
samtidigt som m nu är alice och använder lillebror som jättehunden bayard ( malin bayard alltså) kan hon avsluta kvällen i en djup diskussion kring hur hon hellre vill vara en pojke. pojkar kan inte bara stå och kissa, alla tuffa leksaker och lekar tillhör pojkarna (enligt hennes jämnåriga pojkkompisar alltså). att en mamma då direkt hävdar att hon kan göra precis vad hon vill och att det inte krävs en snopp för att bygga en schysst tågbana vet jag inte egentligen om det gör skillnad, man kan bara hoppas. sanningen är ju att de jämnåriga vännernas åsikter betyder väldigt mycket för barn och det är faktiskt fortfarande rätt sällsynt med föräldrar i ett dyft av genustänk.
mitt tänk är väl av typen att jag försöker hålla samma linje för bägge barnen och främst se till att dom aldrig känner sig begränsade av sitt kön. varken åt det ena eller åt det andra hållet. med det menar jag att m får vara så traditionellt "flickig" som hon vill, bara hon inte känner sig så bunden till det att hon inte vågar prova mer taditionellt pojkiga saker. rosa är en färg, hello kitty är en katt, en bil är ett fordon etc etc. inget utav dessa har att göra med snopp eller snippa.
alice har spetsklänning och långa lockar, hon är vänlig och mild, men hon är också tuff och modig. envis och vågar ta för sig.
m är för tillfället fäst vid lila, hello kitty och en hel del dockor. men hon är också rätt bra på att hålla tempot i vildare lekar, dinosaurier och drakar, tuff i nya situationer och väldigt social.
jag har aldrig varit mycket för klänning och rosa. praktiskt har gått före snyggt. har varit sportig på olika sätt, social och framåt. däremot är jag rätt blyg i nya situationer... känner mig rätt ofta osäker på min förmåga även om jag vet att jag har goda förutsättningar för mycket. jag är vacker ena dan, inte fullt lika vacker den andra. tålmodig emellanåt och en hormonkossa däremellan.
jag känner mig osäker på om jag kan ge m all det självförtroende som jag själv saknat men jag hoppas på att åtminstonde ge henne lite. jag vill inte att hon liksom jag kan ha sina drömmar på andra sidan dörren men inte våga gå ut. trygghet och självförtroende är min högsta önskan för mina barn men jag är fullständigt förvirrad emellanåt och verkligen inte enkelriktad. behöver scheman i min världsbild för att inte yra omkring.
men så lägger jag ändå en förhoppning till kärleken och självkritiken som hos mig ligger naturligt; jag kommer aldrig se mig som fullärd och därför kanske även jag som alice kan utveckla min myckenhet med tiden.
jag är ju så otroligt mycket starkare nu än igår, och kanske knappast ens lik den jag var för 10 år sen.
som Lewis Carrol sa "Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!"
så fångas även jag i mina farhågor upp av ett trygghetsnät, det är bara att köra så länge man kör.
allt är inte upp till mig ändå... (låter smått religiöst men vi är ju fler än EN eller TVÅ runt ett barn).
dagens dubbel: jag vann högsta vinsten när jag fick olle på kroken, absolut högsta.
Hittade din blogg genom artikeln i Vi Föräldrar. Kände igen mig så mycket i det du skriver. Vi verkar vara rätt lika.
SvaraRadera