le

när allt är svart är det så jävla mörkt så jag uppfattar inte ett spår av ljus,
när det är ljust så kan jag inte förnimma det svarta.

hon som kan fånga spillror, återuppleva ögonblick
och minnas det oväsentliga som blivit till obehag.
hon som har minnen kvar som man själv aldrig minns,
alla avtryck som försvunnit under fötterna,
våra leenden som vi inte själva såg.

en vän är en pratkvarn som är knäpptyst,
den som kan så många ord men inte ett enda att sätta på det hon själv känner.

en vän kan bromsa tiden genom att få den att fly,
det jag jagar kan jag inte fånga.

och så lyfter tunga gråa moln ifrån norrköpings skorstenar,
huden luktar metalliskt och tröjan har gett avtryck på mina solstekta armar.

det ligger en ro att i bländande oskugga låta tankarna vara

nu uppfattar jag ljus och ser inte mörker,
nu hör jag tysta munnar prata om inget alls,

och är lyckligare än på länge

petite moi

jag önskar jag hade en aning om vad jag sysslar med stundtals,
men jag tror jag överlåter åt andras ögon att tro vad som är sant.

situation promenad med vagn;

1. mamma till 2, tantig och tråkig.

2. kör omkring med 2 barn och låtsas men är egentligen
bara en barngalen kompis.

3. mamma till 2? och så ung och fräsch? a breath of fresh air! MILF!!

4. vad är det med henne? har hon inte arbetat bort den där degmagen än? sminka dig ute bland folk snälla!

5. hjälp! hon har kidnappat 2 rara barn, ring polisen!

och så situation uteliv;

1. va? har hon barn? jävla alkoholisthagga! stackars ungar!

2. har hon barn? coolt! och tar sig ändå tid för sig själv och vännerna,
hoppas jag blir likadan!

3. vad är det där för härlig sockertopp med en röst som sammet?

4. vem sa du?

5. är inte du lite för gammal för det här stället?

lägg era röstsedlar i små kuvert och skicka dom till någon som orkar bry sig!
(vore ibland intressant att höra era åsikter men jag överlever nog utan).

Kamrater

Godmorgon godmiddag godkväll

Min inre almanacka är inte riktigt i ordning,
men jag vet att mycket står skrivet så bli inte alltför arga om jag glömmer bort er emellanåt.

I fru Saarnaks regelbok står barnen först (såklart) och mannen därnäst (ju) och sen så måste man ha pengar (helst) och då måste man planera (väl?) så det är det jag försöker göra.

Där längst ner på listan så ser jag er,
fullt överlevande och levande ändå.
Jag är inte oumbärlig men jag är ändå en vän!

Hej alla mjuka glada livsnjutare,
jag saknar era prat om problem och totala oproblem.

Ni är som närmast när ni är allra längst bort

Får jag höra om den där killen som ville ha den där tjejen men som inte ville
vara kille för killar är idioter, får jag höra om det?

Berätta era sagor om utgång som slutat med nedgång,
ledstång och hemgång.

Idag har jag borstat tänderna,
tvättat kläder,
förundrats över barnens utveckling,
älskat (ja känslan alltså)
och gjort soppa i vattenpölar.

Soppan hällde vi ner i gatubrunnar som leder till dom fattiga katamaranerna (enligt pippi),
det är härligt att få var med när barnen drömmer sig bort

Men nu vill jag helst höra era drömmar

En sen för Lisa

ge dig nu

ge upp
ge hän
se dig nu

se för att leda
sök stöket i redan
ge dig själv allt som du har just nu

ta varje andetag allt längre ner
ta varje chans att blunda så att du ser

ge dig nu
le just nu
ge lite mer än du kan just nu

ta varje dag med ett tag av lust
ta varje dag

ge dig nu

ge dig hän
lossa
blossa
ge ingenting mer än du kan just du
ta allt som du får och förtjänar nu