Minisorg

Finns en hjärtevärk som är alldeles för liten för att räknas som stor.
Men så var kanske allt en ren inbillning,
en önskedröm,
en lögn.

Det hjärta som blödde och bultade på bordet räknade med att värka.
Men det räknade inte med att förnekas,
försvinna,
förtvina.

Missförstå mig rätt, jag är kvar på mina fötter.
Jag är lycklig och levande.
Men du står inte bredvid.
Var är du?

Idag ger jag såren rätt att svida lite...
Fångar upp mig själv i allt.

För du var kanske inte den som du sa att du var.
För du gick från klarhet till dimma.

Och jag är trött på att vara den som får det som blir kvar