det här är en blogg och inget facit

gör det som känns rätt men försök inte rättfärdiga det som känns fel.
instinkten är inte styrande när man misslyckas, det är bs. det är ens oförmåga att lita på instinkten.
våra obegripligt stora behov att lyssna till egen negation, andras åsikter, tidigare beslut.
vi vet ju inte vad vi slänger oss in i, nä aldrig någonsin.

släpp rädslan för rädslan att misslyckas leder genvägen till misslyckande och du kommer inte hitta den lyckan du så innerligt söker där. när du passerat samma trädstam för 120e gången, förstår du inte då? du borde sett mitt namn inristat i stammen för jag kom aldrig någonsin framåt. varför jag sög tag i livet och struntade i att vara ledsen. varför jag förstod mitt eget värde och andras. det finns inget svar, det är svaret.

själv är bäste dräng och det här är mitt liv, min värld och min historia.
det är fullt möjligt att förstår varför andra älskar en och ändå förstå varför man kan bli hatad.
mina barn kommer skapa egna världar att observera och delta i, dom är inte brickor i mitt spel, jag vill lära dom ha egna atmosfärer.

min instinkt säger åt mig att sluta skriva nu

intensiva berit

lägg pappren på hyllan och benen på ryggen.

mata vetenskaper, sedermera kunskaper, väck lustan till lusta med massor av kaffe.
var där med barnen, var DÄR med barn, var förfan där för barnen.
nä det är för mycket, jag väljer lite och räcker till.

utan tusentals sidor av historia väljer jag här, nu och dammtussar.
jag drar fram genom dagar av planer för imorgon men nu,
för här kan jag göra något.

effektivisera effektiviseringen, se här vad jag kan!
fyfan vad tragiskt men vilken lättnad.

så krymper ljuset och månen slår ner,
benen är böjda under kroppen och fönstret är öppet mot kylan.
jag hittar hem i kudden med en tv som pratar men jag hör ändå inte
för dagarna klättrar och livet är så nära som det aldrig förr varit.

det är öppet för mörker, allting står på glänt just nu.
jag är orädd och osvag, jag är stark

jag är alfons
jag är precis sådär stark som alla andra

ett tu tre

2012 kommer att bli en kalender, laddar inför varje ny lucka.
har så mycket som ligger och pyr, grubblar och väntar.

förutom mitt högst analytiska sinne för vardagliga ting så bekommer mig
inte mycket just nu. min lilla ruta, min egen ram och mitt eget sinne för
välmående och familjen, thats pretty much it.

i den rutan finns lika mycket plats för de andra 3 rutorna i mitt liv såklart,
och även de rutor som inte finns lika nära.

skrupsler och snår är ansade, jag når mellan backen och taket,
jag är nog den bästa jag som jag varit.

jag längtar inte efter att vara obotligt lycklig och hoppa mellan stjärnorna,
jag har varit där bitivs och det kräver sitt fall.
jag njuter stundvis av att vara allt utöver övermänskligt harmonisk,
precis så stressad och glad, ledsen eller arg som stunden ger.

ger gärna ordet "normal" ett uppsving, slår ett slag för den räta linjen

är fullständigt ok med falla in i ledet om det får vara med rätt personer.
struntar egentligen i ögon som rullar och isiga sköldar.

jag deltar inte i ett krig så jag hissar ingen vit flagg,
överlåter makt och undergivenhet till de som vill ha det.

en panata i pansar, likväl en i glas