Det har slagit mig att det sannerligen bor en räddhare till 50talshusfru i mig. För samtidigt som alla duster i jämställdhetens tecken sker därute och jag klappar min egen axel och mannens röv i tron om att vi lever hyfsat jämt ställda så tassar jag ju fortfarande på i glasskärvor för att inte störa husfriden med nya ideer om feminism.
Magkänslan säger åt en väga in tillfället att blotta sina åsikter. Det är visserligen sunt att alltid tänka innan man talar men nånstans har jag ändå fått uppfattningen att mannen aldrig reflekterar så. Det förstärker min misstanke om att vi inte lever så jämställt som man kanske skulle önska.
Ändå ekar ropen inom mig: Var tacksam! För du har en man som äga många jämställda sidor som kvinnor därute bara kan drömma om. Fått höra det massor av gånger, samtidigt som jag får höra bakvägen vilken krävande häxa jag är (typ). Sån är i vart fall min uppfattning. Min man har inte haft något problem med att dela vardagen på ett vågigt mitten, men..
Tiderna ändras och samtidigt bubblar saker upp till ytan... Man får upp fler snedvridna saker i ljuset, både i samhälle och relation. Förväntningar på mig själv, av dom, från mig, för dom. Avskärmningen ute på lanne just wont do it!
Och jag är ingen svår häxa med idéer, jag är oftast en lättsam och rar häxa med massor av käcka inlägg! Och ibland är jag en jobbig en med men det är min förbannade rätt.
Så var inte rädda för att vara lite bittra och arga emellanåt, det håller lågan vid liv! I ♥ bitterfittor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar