Pli

Står helt oskyldig och belevad och avnjuter en nötkräm inne på damernas toalett på komvux ( ja jag åt på toan, det var det jag hade med mig och ville inte snutta på den på en korridorsbänk). Lägger märke till hur hela drickmuggtjofräsen har dragits ner, muggar ligger överallt och likaså papperhanddukar.

Ni vet dom där störiga, stökiga kidsen från högstadiet som alltid visade sig matcho genom att häftigt nog förstöra allmän egendom och därigenom även för sig själv och alla andra? Dom slutade aldrig sabotera för att tonårsrevolten gick över, nejnej! Dom växte upp, fick ta svansen mellan benen och gå till komvux för att läsa upp dom betyg dom skolkat bort. Och nu fortsätter dom sitt arbete med att rasera allt som går att rasera.
Varifrån kommer det här aggressiva beteendet? För mig är det grundläggande att jag respekterar andras egendom och dom respekterar min (naivt, jag vet!) och försöker väl sprida budskapet vidare genom mina barn antar jag.

Lånar jag ut något så förväntar jag mig att, om det inte har hänt någon totalt oväntad olycka, den känns igen vid igenlämnandet.

Krogtoaletter är sunkiga, men där är ju folk på ungefär samma nivå som en tonåring.

Ungefär detsamma som att OJ så svårt det var att kasta det där skräpet i en papperskorg istället för på marken?

eller, HOPPSAN nu slängde jag visst en sten i det där glasfönstret (vilket gjort mig fly förbannad några gånger när dom så strategiskt placerat den i fönstret hos någon stackars liten företagare, välj något rikt vidrigt bolag i stället som McDonalds eller nåt?).

Att dirigera en ettåring att sortera in leksaker i sina fack så dom inte trampas sönder är varken något jag förväntar mig eller begär. Nä, knappt ens utav min 3-åring även om hon faktiskt får lov att hjälpa till att städa upp lite om det ser ut som ett bombnedslag. Hon har ju hunnit få några spelregler innanför pannbenet och förstår ju när saker slår över från en allmän röra till ett bombnedslag. Att se till att saker håller sig hela genom att inte kasta dom i väggen eller på varandra är däremot något jag kräver av alla. Inte så till den grad att jag flyger överallt om inte 1-åringen fattar men man nöter ju in det direkt.

Gjorde inte föräldrarna det hos dom som blev kroniska sabotörer? Eller löper mina barn lika stor risk att bli det dom med eller blir dom det kanske enkom för att trotsa sin pedanta morsa?

Tiden visar