Sprickfärdig

Allt hos mig är just nu på bristningsgränsen...
Och det är faktiskt knappt ens negativt, ja, förutom att jag inte sovit på ett tag nu. Jepson har nämligen fått för sig att varenda liten knappnål som faller är värd att vakna av så ni kan ju gissa hur det går i en säng ämnad för 2 med 4 besökare.

I övrigt så finns det så mycket av allt att jag blir helt virrig.
Jag har vad man kan kalla ett I-landsproblem men inte riktigt så heller.

Jag har något fel på den hjärna som kallas jag. Den har liksom ett väldigt stort behov av små fack för alla saker och fokus är något som enbart infinner sig när jag är sådär småtrött på rätt sätt och råkar ta in saker mot min vilja.

Pengar är enkelt. Jag har ganska mycket nu men kommer inte ha det sen så därför köpes vad som behöves och därefter skyfflar jag över lite på ett sparkonto för framtida behov.

Skolan= inte så lätt! Jag har massor av information, åsikter och ren blaja som jag behöver få ut i tal och skrift men eftersom jag inte kan fokusera mig på hur jag ska genomföra processen så blir det aldrig någon process gjord. Jag har alltså miljontals små molekyler av nyttiga små ord som flyger omkring i mitt huvud utan att fastna på nåt papper. Jag är nära att spricka av all valfrihet inom ämnena, har så överdrivet mycket motivation att varje kollegieblock är märkt och fixad och samtidigt har jag ändå inte fattat vad vi jobbar med i respektive ämne, jag får inte ihop det?

Jag får väl ta mitt välmärkta pick och pack och gå till en utav ämnesverkstäderna så dom kan få bukt med min dampiga hjärna. Det känns ändå på nåt sätt mycket mer tragiskt att misslyckas när man för en gångs skull faktiskt FÖRSTÅR, bara att jag inte kan komprimera ner kunskapen till fackstorlek och ut det på papper.

Jag måste börja nånstans...

Familjen flyter väl på som vanligt. El Pesperino gör dagis som han aldrig gjort nåt annat, dock har han blivit lite av en slagskämpe vilket kanske är en smygprotest i sig. Mumsiga mumsmalin är bara helt underbar hela tiden just nu tycker jag, kanske förstår hon att göra det lite lättare för sin arma moder när lillebror krisar, ängelen! O jobbar, typ. Fiskarna simmar, oftast, och Laser tar sina yttepyttesmå steg ut i den sociala världen genom att bara gömma sig när vi syns och sen prata med fiskarna ( vi har smugit på henne och sett det med egna ögon) emellanåt. DOCK känns det hela ju en aning mer överväldigande när man knappast ens är hemma vardagarna. Jag missar allt gos, bråk och kladd under en hel dag!

Hemmet är på upphällningen! Det kan se ok ut ytligt men jag skulle inte plocka upp nåt från golvet och stoppa i munnen om man säger så, det är på egen risk. Vi har kläder hängandes över halva vardagsrummet eftersom ingen tänker på att tvätta av emellanåt. Sen ligger dom i små högar där man kan plocka vad man vill ha, praktiskt va? Mat innebär oftast en sallad på stan eftersom det är jobbigt med matlådor och barnen äter ju på dagis, kanske att man orkar göra lite pasta på kvällskvisten. Morgongröten har blivit en mugg välling i soffan.

Jag måste bara få insupa allt det här och tänka att det ju är det här som är att vara lycklig,
jag lever i nuet och bara ÄR.

Und alle sind froh