Kl 05. Sånt man upptäcker blir mer komplicerat med fler barn. Sömn. Barnen tränades länge att sova i egen säng vilket man släppte på vid lillebrors ankomst. 160 cm säng m 80 cm orubblig karl, en 4-åring som snurrar runt och ett spädbarn aom konstant behöver skydd mot karln och 4-åringen eftersom spjälsängen ockuperas av 6-åringen... som inte vill sova ensam såklart! Amningen som sker liggande åt sidor är därmed omöjlig att genomföra smidigt.
Så barnen sover som ljuvliga små dun. Det är den beskyddande rävsovande utträngda morsan som knappt sover.
Kl 04.30 Mor och snuttande bebis flyttar till soffan. Sömn!
Kl 06. Far till jobb. Barnen undrar var föräldrarna är och vaknar en efter en.
Ett exempel alltså.. hur man vänder detta får man inte svar på. För "det är en så kort tid bebisen är liten och syskonen behöver den tryggheten"...typ.
Om jag lägger mig på annan ort när barnen kliver upp nattetid letar de efter mig.
Jag är sjukt gullig som trött turligt nog. Men halvkul lekkamrat när jag somnar med t-rex i luften. Och inte så romantisk när jag somnar dreglandes över mannens axel i en kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar