För dina ögon lyser inte som de brukade göra
när du såg på mig och klämde min hand hårt i sömnen
dina vingar skiftade färg, vem är du som landat framför mig?
Saknaden vrider mig av på mitten för saknaden är störst för den som är nära.
Vila hos mig och låt mig stanna tiden och backa bandet.
Inget vill förändra och min största rädsla ligger ändå långt fram,
att du ska vrida dig ur mitt grepp och inte titta tillbaka.
But no one(!) is ever gonna love you like i do...
(feat. Band of horses)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar