TV

Apropå hög intensitet,  aggression/frustration (se förra inlägget)...

Fastnar inte sällan i zappningarna vid något trimselitramsigt typ husfruar/teen mom etc. Dvs program som tjänar på mycket drama. Man fastnar förmodligen från första början pga högljudda samtal och bristande relationer. Välbehag över andras misslyckande,  förhöjning av ens eget välfungerande liv, vi/dom blaha blaha. Ja det skiljer sig säkert inte mycket från övriga dispyter i samhället nämnvärt. Frågorna är stora eller små bara, men frustrationen lika illa!

Husfruarna försöker förstå varandra i sämsta sändningstid. Jag känner klumpen i maggropen för relationsgräl är rätt lika trots allt. Tv skapar en del ångest. Kommit på mig själv med en kamp mot dramat. Det blir ibland mycket, som om världen ramlar i  genom taket. Då blir det "Big bang theory" igen så hjärtat slår lagom snabbt.

Tidigare har man dragit viktiga vetenskapliga paralleller mellan våldsamma filmer och barns sociala beteende. Hur står det egentligen till med smutsiga draman och vuxnas beteende? Det skulle jag vilja veta. Jag hävdar att folk driver med programmen de själva blir påverkade av. Bråken påminner en om något, det kan riva i sår och röra i känslogrytan.

Dagens JA: 3 gigantiska tekoppar med kaffe och ipren vände denna tröööötta dag!

Dagens kräk i vällingen: Katter vs nya fåtöljer, 2-0