sömn efterlyses!

inatt sov jag på madrass inne hos M.
hon hade haft en tuff dag minst sagt och jag behöver komma ifrån nattsnuttandet, av sonen då.
vet inte om det är till någon direkt hjälp.

först vaknade sonen och jag knöt ihop händer och fötter för att inte komma till undsättning,
sen vaknade M och grät efter mamma. - Jag är här sa jag, gå och lägg dig igen. accepterande drog hon sig tillbaka. sen vaknade hon ungefär en gång i timmen och frågade - mamma? varpå jag svarade - här! och hon somnade om. på morgonen runt 6 kom hon ändå nedkrypandes...

har alltid tänkt att ju mer närhet och trygghet jag ger mina barn desto mer självständiga blir dom men nu börjar jag tvivla. försökte ju häromdagen att få henne att somna själv efter saga och sång men hon ville inte ge med sig utan klättrade halvt innanför huden på mig innan vi till slut fick gå och lägga oss allihopa i "gemensamma sängen".
trevlig kväll! 10 gånger gick jag och stoppade om henne innan tålamodet var helt slut och jag gav upp. hon verkade snarare bara bli osäker och otrygg. hon var helt enkelt inte redo.

vilka nätter! jag efterlyser en hel natt med god ostörd sömn, det var alltför länge sen! (läs innan lillan föddes för 2,5 år sen).

vet inte var jag ska börja... vill jag sluta amma? då måste jag ju nästan göra det helt för lilleman blir ju helt toksnuttig när det är så ojämna tider.

jag måste satsa på en långvarig lösning och dom lösningarna tar ofta väldigt lång tid att genomföra.
Dvs, jag bör kanske sova vidare på madrassen, lämna sonen åt mannen och få lillan trygg i sin egen säng för hela nätterna.

man bli knäpp utan sömn, ens moral är överallt och ingenstans, uppfostran handlar om nej nej nej varvat med kramar och en del film eftersom orken inte räcker till någon större fantasi.

nästa liv så ska jag aldrig börja amma så vi kan ta varannan natt.

det här livet så jobbar olle oftast kvällar, nätter och jag är ensam både med kvällsbestyr och morgonbestyr.

dagens ärkesuck: jag har helt bananat mig in på buljong som verkligen förhöjer ALLT, och jag har blivit rätt grym i köket. så ser jag ett helt program om tillsatser och skador där buljongen ses som en riktig mördare! ska man orka ta till sig detta eller fortsätta som en normal person och bara leva?