bloggspott

fastnat i sviterna av en mild diskussion rörande uppoffringarna man är redo att göra i föräldraskapet.
kommer väl kanske, möjligtvis, lite ofrivilligt, in på hur mycket motvind även en man får kämpa i för att få sin sjävklara plats som fullvärdig förälder. kanske kan just den kampen vara ännu svårare för en man än för en kvinna. det hela beror såklart på mentaliteten han möter på sin arbetsplats och bland sina vänner men ändå så är det fortfarande i många lägen svårt att få ett jämställt föräldraskap. speciellt om mannen är försörjande i sitt jobb och slits mellan behoven från barnet, kvinnan och arbetsplatsen. vill han verkligen verkligen så får han bränna mer, han kortar ner arbetstiden på jobbet samtidigt som han försöker göra samma jobb. vill vara alla till lags, mycket blir bortprioriterat. har kvinnan inget jobb så försvårar det hela situationen... hon måste ta föräldraledigheten för att inte familjen ska gå i konkurs.

delar man på nätterna är mannen i princip utan sömn. är det väldigt aktiva dagar är även kvinnan sömnlös. utan sömn blir alla ofungerande, zombies, varenda chans till att få koppla bort vardagsslitet blir attraktivt. vännerna hamnar långt ner på prioriteringslistan. utan vänner att prata med så får man bära på många tankar och frustrationer själv om dagarna. speciellt om man är ensam på hemmaplan ofta. i det fallet får ju mannen åtminstonde prata med andra, även om det oftare rör andra saker än vad som sker på hemmaplan. en slags frihet i sammanhanget får man väl kalla det(?).

vem ska handla? vem ska laga mat? vem ska städa? vem ska diska? vem har ansvar för totte? vad gör totte? har totte hällt ut sockret över köksgolvet? vem ska göra rent efter honom?

vem håller i trådarna? vem vet vad som behövs, hur rutinerna ser ut och hur man ska bära sig åt för att genomföra dom?

ja, på nåt vis är det ju ändå rätt lika för de föräldrar som försöker vara lika. har mannen huvudförsörjningen så är kvinnan ofta "huvudföräldern". hon betyder inte nödvändigtvis mer för barnet, men hon betyder nog antagligen mer för att vardagen ska flyta.

du kanske dyker min älskade men jag håller i syretanken

men vi är inte bara redskap, vi är en hel fungerande maskin.
en vardag består inte bara av ett försök till en fungerande jämställd relation.
vi har två skilda personer med två skilda världar att kombinera,
sen tillsätter vi en tredje värld och rör om.

sålänge vi inte ger upp eller slutar försöka så kan vi hitta svaren,
och frågorna tar aldrig slut så fortsätt uthärda.

det kommer söndagar då vi får sova, veckor då allt går rätt,
framtidsutsikter med oändliga möjligheter.

att så många inte lyckas hålla ihop under småbarnsåren är ingen slump...
helt plötsligt ser man sin respektive i klarljus och vartenda ärr och åsikt blir tydlig.
vi får inte glömma varför vi älskar varandra och vi får inte sluta försöka,
man får aldrig sluta försöka!

dagens pil i hjärtemuskeln: saknar varenda liten bilring på härligaste jepson