chewbacca

går på energispar och lägger på mig i kamelpucklarna för att klara vintermörker och hyperaktiva småttingar.
verkar alla göra nu, tror nästan det är något innebott hos människan? käka upp sig på vintern, dels för överlevnad eftersom man skulle ha matbrist då det var rötter på menyn men också för att man är så jävla trött av mörkret att man tar till vartenda socker och koffeinrus för att orka med.

många långa dagar där ansvar och krav stått mig ända upp i gomseglet och så ett ensamt dygn på det *aj*.
kroppen säger nej nej, även efter hel natts sömn och sovmorgon till 8 känns det som jag sovit ca 2 timmar.

vi måste se för söta ut när vi ska kliva upp jag och O, och försöker ta oss ur sängen... en reumatiker och en foglossad städkärring, smidigheten på max. om ni undrar varför vi ser fruktansvärt hårdhänta och slarviga ut med lillbäsen ibland så kan det bero på just detta. när man väl kommit upp på sängkanten så går det liksom inte att på ett bra sätt kravla tillbaka efter jepson utan man får tag i nån arm eller ben och försöker att att inte dra av det på kuppen. men nuförtiden hinner han oftast åla fram till kanten innan så han slipper eländet.

jepson ja, han har precis upptäckt charmen av egen vilja (med stora bokstäver). på/avklädning får härmed stå på schema! det kan ta 20 minuter om man inte har lust att försöka bända tillbaka honom i sittläge, och han är stark du, huga! känns som man skulle kunna bryta hans lilla ryggrad om man försökte så här är det ett ben i taget och tålamodets kraft som gäller. och allt är mamma och tutte... han kan stå nu så han klättar sig fast vid ett av min ben vilket gör det nästintill omöjligt för mig att neka honom acces, han får hänga på min arm och vid mitt bröst tills jag klipper av brösten och kastar dom i snön. då lär han dock åla efter dom.

M är i en underbar fas av en massa upptäckande, fantasi och ett otroligt livligt filosoferande. dock har hon inte mycket till övers för lillebror som hon mest gormar åt och säger åt att han inte får röra hennes grejer. 2,5 år alltså, going on 14. bara när han går med på att vara "willy" i hennes uppsättning av rädda willy på vardagsrumsgolvet verkar hon se glädjen i att ha ett syskon. jepson är rätt satt så rollen känns smått komisk och lite elak, men då leker dom ju bra i alla fall!

idag upptäckte M också star wars. det hela började med en chewbacca-tisha som hon fått av sin stolta mor och till slut satt hon faktiskt och avnjöt den första filmen ihop med mig, rätt trevligt med någon film man själv har glädje av sådär.

dagens drop: massa onödiga pengar finge läggas på en sliten morsa. tänk kläder, mat på stan och en eventuell helkroppsmassage i slutet av veckan... mmm.. kanske vågar jag även lägga till en kväll med några drinkar och lite mjuka kramar av någon god vän? inget av detta har jag råd med men vem har råd med en missnöjd mamma undrar jag då? just saying