amma hela etablissemanget

jag helammar min son, liksom jag helammade våran dotter (i 1 år!).
jag har aldrig sett det som att jag måste eller som att det inte finns andra alternativ,
det finns många som inte kan eller vill och det förstår och respekterar jag.

ibland tittar jag ner på dig, du lille, ser hur dina kinder blir rödmosiga vid
ansträngningen av till slut lyckas klämma ut  små strilor av mjölk.
fascinerande hur det är möjligt ens, att jag kan ge dig mat och du redan vet
om att du vill ha den maten.

om O hade varit hemma så hade han gett barnen den mat och tid dom krävt,
jag har aldrig tvivlat på det, därför har jag inte heller krävt det (även om våran ekonomi gjort just det).

i politiken började samtalet om bröstpumpar, man talar om att i jämställdhetens tecken dela upp matningen mellan mamma och pappa eller att en pappa lika gärna kan vara hemma från livets start.
det tvivlar jag inte heller på! bara på att alla mödrar är tillräckligt ihopläkta i kropp och själ efter den största hormoninställningen och fysiska ansträngingen i deras liv för att klara av att inställa sig måndagen därefter.

jag har haft tur med mycket. min man har inte krävt något av mig utöver att jag kan ta hand om mig själv och barnen (vilket ju såklart är en dag - till - dagfråga), mina förlossningar har varit väldigt snabba och jag har inte varit ett lapptäcke därefter. amningen har fungerat, barnen har sovit och jag har kunnat gå ut och lufta mig, träffa vänner, ha ett hyfsat normalt liv alltså.

men jag tror att det som jag erkänner mig ha tur med alltså inte är något norm utan har att göra med slump och inställning. jag kan se mig omkring på så många kvinnor, och STARKA kvinnor, som fortfarande inte ser sitt eget värde. dom försöker lappa ihop vardagen samtidigt som nätterna är sömnlösa. dom planerar och slåss bland flaskor och ersättning när dom känner att "gud" övergivit deras bröst och mjölken inte vill rinna till.
samtidigt har dom en oförstående man som inte förstår vilket jobb som utförs på hemmaplan, att det psykiskt är så mycket tyngre att vara fullständigt närvarande för barnen hemma än att utföra en arbetsdag. män som inte förstår hur man inte kunnat hinna med tvätten, det gör dom ju alltid när dom själva är hemma? varje dag är inte en dag ibland och alla kvinnor älskar inte att hushålla.

plötsligt förstår jag hur allt hänger samman... hur kanske bröstpumpar skulle lösa mycket av förståelsen mellan arbetaren och hemmaföräldern. hur relationer skulle bli friskare och föräldrar skulle bli gladare. att det ibland krävs lite lagstiftning och tyglar för att väcka eftertänksamhet.

men att pumpa? fyfan. det sliter sönder ens kropp och är kladdigt och jobbigt (tycker jag). ersättningen har varit lösningen för oss och idag läser jag både till körkort och har tid för träning och vänner.

men den som inte är hemma kommer aldrig förstå sig på hur det är att vara hemma om han inte är hemma så låt honom vara hemma, på riktigt!

läste nånstans att en mer jämställd föräldraförsäkring ger större chanser för relationen att hålla, det hade man statistik på...

dagens huvudvärk: tröttheten är förjävlig, och idag är jag ensam från natt till natt. ibland måste man bara tycka lite synd om sig själv, det är övergående!

en röst för hjärtats rast

vem är jag om jag inte jobbar och studerar?
många tycker att föräldraledigheten är en ledighet, själv har jag sett dessa 2 år som bland det viktigaste i mitt liv. jag ska inte bara se till att mina barn har kläder på kroppen, rena blöjor och får mat när dom behöver utan även se till att de känner sig trygga, fria att utvecklas och får stimulans och tröst när det krävs.
den som tycker att föräldraledigheten var ledig har nog helt enkelt inte fått barn (eller bara lagt upp benen och hoppats på det bästa).

idag har jag röstat med mer själ och eftertänksamhet än någonsin (1 gång tidigare) förr. jag är fortfarande inte i närheten så insatt som många vänner till mig men man kan ju bara gå på känsla för vad som faktiskt händer i slutändan går ju bara att sia om.

nja, nu tänker jag nog inte lägga ut mitt exakta val såhär, det känns som om jag måste stå till svars för det då. men att jag ligger mer åt det rödgröna hållet än åt det blå har nog många redan gissat.
innan vi besökte vallokalen så rådfrågade jag min 2-åring om hur hon tyckte jag skulle rösta. jag frågade - vad vill du ha för framtid? hon svarade - nä mamma, inte ha framtid! dom kloka små liven...
sen provade jag att fråga om färg istället -rödgrön eller blå m? hon skriade med förtjusning lila och så gav jag upp eventuell hjälp ifrån barnen.

nu i efterhand så trodde jag man kunde känna sig lugn. besväret att gå till en vallokal och slicka kuvert är ju över, resten går ju inte att styra över. men jag känner mig ännu lite uppstressad, vilket resultat blir det? kommer jag att bry mig, bli arg eller börja tro på en förändring? just nu känns det som om jag inte vet om det spelar någon roll alls vad man väljer, men man ju alltid hoppas!

tänderna har jag även hunnit med att inspektera. g8 or och b2or mådde bra, inga tecken på karies men i behov av tandtråd. jaha, ok, vi ses om 2 år igen! alltid lika rafflande... jag behåller fiskfenorna i gluggarna tills mannen börjar klaga på mina kyssar.

annars så är läget under kontroll just nu och det känns bra.

nu vill jag ha nya tider, ny regering och lite svängrum när jag ska välja studier för framtiden!

dagens blötkyss: går till mona sahlin för en underbar debatt. jag förstår inte hur man kan tycka att man är smart om man röstar blått för jag är rätt korkad men t om jag fattar de rödgröna är bättre!

stora kisslyckan

tänk så lite som kan vända en gammal sliten morsa... m, stora tjejen, har under en tid velat ha trosor och gå på toaletten. med en skittjatig mamma, efter att ha fastnat i toaletten och kissat ner golvet några gånger så trodde jag hon aldrig mer skulle vilja ha trosorna på. jodå, hon tog lika bestämt på sig trosorna idag och jag bytte till en pottstol som hon själv kunde sätta sig på. sen gnällde jag, tjatade jag och gjorde allting fel några gånger, till slut sa hon åt mig att gå ut och hon kom stunden senare ut och hävdade stolt att hon minsann hade kissat klart nu. jodå, längst ner i potten fanns en gul liten pöl (likaså några droppar på golvet och i byxorna) MEN stoltheten i mig visste inga gränser. kändes som hon bemästrat den stora konsten att gå på toaletten mot alla odds!

dock så har vi väl alla lärt oss att gå på toaletten förr eller senare och i gamla tider bar man väl inte på så mycket fakta om hur man skulle gå till väga. men ändå, 2 år och självlärd i princip.

barn bär hela ens hjärta i handen och kan med samma sak en gång göra en förtvivlad som göra en stolt och överlycklig.

oron och rädslan gör en ont med 1 barn men kan äta upp en helt med 2. jag kan inte längre ge dig allt du behöver mitt barn, inte precis när du önskar det i vart fall. när du ramlar och gråter och jag ammar, lagar mat och pratar i telefon samtidigt så får du ibland vänta. vet du ändå hur mycket jag önskat att jag bara kunde släppa hela livet och hålla om dig unge? och vet min nytillkomna att hans långa väntetider när allt ska göras och humöret är otåligt att jag ändå älskar honom och gör mitt bästa för att vi ska ha längre stunder av mys därefter?

mina begränsningar som förälder kommer aldrig sitta i min kärlek till barnen,
dom sitter i mitt huvud och i dom dagar då allt går fel.

om man hela tiden ifrågasätter sig själv och vill lära sig,
gör sitt yttersta för att ge barnen tid och tröst,
lägger den energi man utvinner på lek och skoj,
och alltid ser till att barnen får det bästa av en;

kan man verkligen då vara en så usel förälder som man ibland får för sig?

dagens kisslycka: vi ÄR faktiskt 2 om allt även om jag ibland känner mig så 1

den berömda väggen

en morgon av stress, sura miner, läckande blöjor, torra mackor, dålig fantasi, ångest, nagelfixering, barnskrik, nagefixering, barnskrik, tröstande, tv-underhållning, dåligt samvete, ångest SMACK! in i väggen

en dag av dålig fantasi, tv-underhållning, halvhjärtad lek, ångest, kärlek, smärta, mer tv, tvätt, barnskrik, tvätt, barnskrik, dåligt samvete, ångest SMACK! in i väggen

en kväll av ensamhet, trötthet, smärta, dålig fantasi, tv-underhållning, tvätt, halvhjärtad lek, skitsnack, dåligt samvete, trötthet, ensamhet, ångest SMACK! in i väggen

man behöver inte jobba för att gå in i väggen men behöver gå in i väggen för att börja jobba med saker och ting..

godnatt!

dagens ps. hur mycket man än stänger av tv:n, leker med m och jollrar med j så går det inte att göra det utan hjärta, och mitt hjärta är på villovägar. en bit i malmö, 2 i mitt hem och en bit krossad.

kvarteret bubblan

inom vårat stängsel, på våran gård, bor det långt fler människor än man någonsin orkar heja på. sommartid är gräsmattan klippt, grillarna går varma och barnen leker idylliskt mellan gungan och sandlådan. på plats finns dock bara en variation på kanske 10 stycken, med barn. vad resten gör vet vi inte och kommer nog heller aldrig få veta. jag kommer aldrig få ett ansikte på "söndagsknullaren" som hållit oss vakna och ångestladdade många söndagar. jag kommer inte veta vilken lek dom leker på övervåningen sena kvällar och om ens barnen är med(?).

funderar ni aldrig på hur andra tolkar er? eller kallar er? jag som kan få stora flippen och gorma som besatt, eller skutta högljutt, spela gitarr falskt och försöka sjunga med i everybody hurts och pippi långstrump. med tanke på hur mycket jag hör lär väl vi höras minst lika mycket... dampmorsan eller gapkärringen?

men ute på gården är vi alla hur sansade och lugna som helst. precis lagom stränga föräldrar, precis lagom ungdomliga och lekfulla. precis jätteduktiga på att hantera grill och laga mat. det finns helt enkelt en egen sorts status på små instängda gårdar. det påminner om när jag var liten och gick lågstadiet på landet. bönderna följer också modet, tro inget annat! men trenderna har dom själva byggt upp och samma trend kan hålla i tiotals år. oftast så kommer samma trend som i stockholm, bara en 4-5 år efter. när jag gick i lågstadiet var det keps bakofram med lång lugg ut genom hålet som gällde. övrig klädsel oviktig. hade man som jag inte så mycket lugg att skryta med så fick man kompensera det med en slags combover och dra fram lite längre hår från nacken.

ofta så tänker jag nog på grannarna som kompisarna i lågstadiet. det var lagom komplicerat, man lärde känna varandra lagom mycket. man hade självdistans och humor utan ansvar. man kallade dom för kompisar fastän dom mera bara var några som råkade befinna sig i samma skola. man skapade en egen livststil och sina egna trender.

klädmodet ligger det dock rejäla skillnader i. generation adidas möter monkikidsen möter 90talshopen och så såklart de som klär sig i rynkor och begonior.

dagens skit-aj: min rygg är helt sabbad, det gör så jävla ont ont ont! jag vill amputera mig från midjan och neråt men tycker inte om kisspåsar.

relationsmatematik

normalsvensson jobbar 7-16 om inte längre. har haft många anledningar att vara besviken på min situation men får ständigt en påminnelse om att jag inte har rätt att vara just det, besviken. är jag krävande? alla som inte har barn tycker det, dom som har barn har mer förståelse. jag och o har inte haft så mycket hjälp av andra sen vi blev föräldrar. jag har dragit maxlasten sedan jag blev gravid med m. o har ju jobbat, såklart! ibland på bortaplan i flera dygn. lätt att tycka synd om sig själv och känna sig som en fjant. andra kvinnor klarar ju av att vara ensamstående dagtid, dom har ju VALT att skaffa barn, dom har VALT att bli gravida och även att vara föräldralediga. jag har också valt dessa saker, i den naiva tron att jag valde det livet ihop med någon. jobb vs föräldraledighet är inte 50/50, det är 100/100, alltså två helt olika liv som möts vid barnen. fast samlade vid barnen bär jag fortfarande säkert 95% av ansvaret. o kan se till att barnen inte ramlar, svälter eller trycker på dataskärmen, den som är hemma har alla tider, prickar, eksem, mediciner och vinteroveraller att tänka på. man bär en parasit för att bli totalt korrumperad i hjärnan. samtidigt får man då och då en lavett av glåpord och förakt av kvinnor som tycker att mammor upphör bry sig om sitt utseende när dom blir mammor. jag bryr mig, tror faktiskt dom flesta bryr sig! men att alltid hitta tiden, energin och passionen i att klä upp sig för sig själv och andra finns ju faktiskt inte.

ge mig mjukisbyxor! för idag är jag trött och sliten, säkert en skitdålig morsa, värdelös fru och inte så särskilt bra person överhuvudtaget. och jag tycker inte om att vara ensam med alla tankar som ett föräldraskap innehåller.
jag är kanske självisk nowadays eller håller jag bara på att utveckla ett självförtroende?

det finns så jäkla mycket lust och passion i mig om man skrapar på ytan av babyspyor och kaffefläckar.

generationer av kvinnor som varit superkvinnor och samtidigt dragit den gamla husfruns ansvar efter sig påverkar mig men jag är inte blind för detta och är redo att vända vinden åt helt andra trender. den nya kvinnan! lika mjuk och härlig som alltid men med en större ödmjukhet inför sig själv och lite hårdare kanter utåt. mina barn är mitt ansvar men inte bara mitt, hemmet är mitt ansvar men inte bara mitt. lämna lite skit, låt tv:n vara sällskap, sitt vid datorn i 5 fastän barnen är vakna. skjuta på middagen med kak-fika, hoppa i sängen med uteskor, men gör det inte för att ni känner att ni måste, gör det för att ni inte vill göra något annat!

jag har en enorm våg av bekräftelsebehov i mig från när jag var liten flicka. en välartad ung tjej, har alltid hjälpt de nödställda, varit framme där andra inte vågat. bitterhet sänker sig över den som förväntar sig ett tack. ett tack är för mig som choklad i själen. håller upp en dörr, inget tack. hjälper en dam ned med rullatorn från bussen, inget tack.

nu ska jag sluta behöva tack. nu ska jag sluta behöva andra. men jag behöver dig ibland, för du är halva våra barn halva mitt liv och hela min man.

dagens KANON: a det är rätt ytligt, men skönt att ha gått ner på startvikten igen, kunna se sina fötter och typ kunna ha kläder som inte kommer från Big Is Beautiful. just saying.

jämställdhet är som tetris och jag passar inte in

man skaffar sig en man, antagligen bland de mer jämställda i skaran svenska karlar, och man limmar och lappar för att det på det stora hela ska gå ihop. lyckan är det viktigaste och jag tänker inte anpassa mitt liv efter mallar som ändå antagligen är ritade av män till att börja med.. dom började ju behöva större arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden i historien så då blev kvinnor helt plötsligt arbetsdugliga. anywho! i vårat hem är jag erkänd som en både en öm moder och flitig arbetare. men hur kunde den svaga oförmögne kvinnan i samhället helt plötsligt ha kravet på sig att vara supermodell, supermamma, superarbetare och ha einsteins hjärna och svenska somrars lusta, gärna också samma tekniska förmåga som en bilmekaniker?? jo, grejen är att männen har förväntningar på sig, både små och stora, men liksom förr så har kvinnor KRAV på sig. Och ni vet vad krav leder till gott folk? jo DÅLIGT SAMVETE.

a men jag som inte tänker följa dessa mallar då, borde inte jag klara mig undan då? nej för jag är ju föräldraledig och spenderar mitt liv på hemmaplan, min man jobbar och spenderar dagarna på bortaplan, heller inte sällan kvällar och nätter.

jag är en deltidsarbetande föräldraledig ensamstående förälder med sambo. jag lever i ett jämställt förhållande med traditonella könsroller. jag är en jäkla unge och jag är brådmogen.

och jag kan ju fortsätta slåss i hela mitt liv för även det förväntas vi kvinnor göra för att förtjäna vår plats,
men vi blir tröttare för varje år och barn som går.

skryta kan jag  i alla fall för jag har ett jävla kaos men det är MITT kaos som jag har skapat alldeles själv och ingen kan någonsin komma och säga att jag inte kan åstadkomma något som kvinna för jag var högst delaktig i varenda sopigt beslut och gyllene ögonblick som våran familj är, älskar dom till döds.

dagens skam: ni vet dom där dropparna man måste ge till bebisar varje dag och som är typ jätteviktiga och så, jag glömmer dom jämt. med m gjorde jag också det... mina barn riskerar härmed skörbjugg eller något ännu värre.
m borde även smörja sina eksem varje dag men det glömmer jag också. 2 till att addera till skamlistan för odugliga perfekta mammor.

eftermiddagsvilan

just nu kuttrar mina små valpar i m:s säng, dom är verkligen mysiga ihop alltså.

själv sitter jag inför någon slags ångest inför ekonomi och tid, inget verkar gå ihop
och får man ännu mer ångest så tröstshoppar man = sämre ekonomi = mer ångest.
här har man duktigt lite långsamt börjat sätta sig in i samhället igen genom att ta körkort och träna yoga
och så går det inte ihop varken med mannens tider, med varandras tider eller barnens tider eller nånting.
jag börjar förstå varför man kallar den långa föräldraledigheten för "kvinnofällan"!
olles tider är för komplexa för att ge några fungerande dagar som är lika från vecka till vecka.
men han/vi måste ha jobbet, jobb växer inte på träd, han tjänar ok och han gillar ju faktiskt sitt jobb.
så då anpassade han att tisdagkvällarna skulle fungera med yogan, han tackar helt enkelt nej till kvällsjobb på tisdagar. vi hade då inte en tanke på att jag skulle ha körkortsteori både tisdag och torsdag och vid helt knasiga tider som krockar med allt annat.

och på tal om samhället, valet! väldigt mycket snack och idag skulle jag bli intervjuad och ställa en fråga till politikerna genom en reporter. sa i farten bara -inga kommentarer! men egentligen sa jag -kan inte komma på nåt på rak arm såhär (med rak arm menas med 2 trötta barn i vagnen och på väg med bussen, en sån information som sällan tas med i beräkningarna för utomstående). men egentligen har jag nog massor av frågor, jag vill bara inte ställa dom med risk för att låta dum. jag är liksom stora delar av befolkning rätt oinsatt i politiken. jag kan bara säga JAG VILL. t ex. JAG VILL att vi ska fortsätta jobba för människors lika värde. för at höja statusen för vård omsorg och läraryrket. för att fortsätta ha bidrag till dom som inte är kapabla att arbeta och se till att dom ändå får en värdefull sysselsättning. att de rikaste i samhället ska betala mer än dom fattigaste, i alla lägen.

förstår att människor suktas att gå över till "the dark side", den som har vill ha mer, så har det ju alltid varit!
men hur vi ligger nu skrämmer mig lite, ville vi inte ha ett solidariskt sverige för alla? där vi sätter familjen främst och värnar om de som inte kan värna om sig själva?

så landar jag ju slutligen ändå åt vänster, för jag suktas inte av pengar... jag suktas av att känna en trygghet för mig och min familj och att vi oavsett vad som händer i livet ska kunna fångas upp av medmänskliga sköldar och förståelse. att man hellre friar än fäller.

landet falukorv är bra nog utan privatiseringar och korpögon.

jag betalar hellre massor av skatt än att ha i närheten av det som staterna har.

dagens bult i kistan: jag har någon fruktansvärd smärta i halsen och har svårt att svälja, thats it! konstigt diagnos...

kära dagbok...

körkortstudierna har börjat.
pappa barnvaktade igår och jag tror m missade att jag gick för hela världen rasade tydligen efter en stund. hon varvade genom protester, ha sönder saker och gråta förtvivlat. jag fann henne sovandes i sängen, snyftande i sömnen. morfar fick tydligen inte prata med henne utan hon gick in på rummet och lade sig.
lilla snyftande m, mitt mammahjärta brast ett par gånger när hon i min famn hulkade fram sin stora ledsamhet.
DÄRFÖR gott folk bör man alltid var extra tydlig med små barn att man tänker lämna dom, oavsett hur ledsna dom blir vid själva avskedet. samt inte ha pippi på tv:n samtidigt eftersom det avleder dom från denna viktiga information.

idag har tvättning och städning utgjort förmiddagen. fann ett utav våra populära husdjur i en klädhög, silverfisken gertrud, hon trivdes tydligen där smutsiga kläder möter rena. man blir lätt trött av att ha skadedjur hyfsad renlighet till trots. fick ändå höra att skulden inte låg hos den boende utan i gamla hus som är otäta och lätt skapar små fuktiga håligheter i väggarna.

fyfan vad mycket onödigt mycket kläder och skor vi har kvar. ja, helt oanvändbara dessutom, med stora hål rakt igenom och sulorna avslitna. dom fick hamna i sopsäcken..

mitt i allt gjorde jag chokladbollar (?). av någon anledning så kändes det rätt, men åt andra sidan så känns det sällan fel.

när ska jag lära mig spela gitarr på riktigt?

dagens lärka i skyn: säger åt mig själv att sluta bli arg och det funkar faktiskt!

modell herr och fru saarnak

herr saarnak: 28 år gammal. Utbildad gymnasielärare som numerar arbetar som industrimålare.

fru saarnak: 27 år gammal, föräldraledig sedan 2 år tillbaka, dessförinnan utbildad undersköterska och flera års arbetsliv i bagaget.

barn nr 1: M är 2 år gammal och spenderar 3 dagar i veckan på förskola.
barn nr 2: J är 4 månader gammal och spenderar sina dagar på hemmaplan.

till familjen hör även ett stycke katt (laser) och några silverfiskar som dyker upp i diverse matlagningstillbehör emellanåt.

vår 3a är av den storleken så man kan gömma sig bakom en gardin när man behöver utföra sina blöjbehov men inte ställa vagnen åt sidan utan att sätta hinder för garderober och skåp. man kan låtsas ha ett privatliv på toaletten men funderar ändå på att köpa vägghängd tv och en soffa som är ca 5 cm kortare. sovrummet är numera ett sovrum för alla och barnrummet ett sovrum utan sänggäster och avlastningsrum för leksaker och tvätt.

idag lagade jag köttfärs för tortilla till lunch samtidigt som jag kokade köttfärssås till middagen för att tjäna tid eftersom jag är ensam ikväll. dom dagar jag har denna typ att av flyt och fortfarande energi att tulta med bebis och engagera mig i lek med m tycker jag det borde finnas fina husfru-priser att dela ut.

igår deltog jag ännu en gång i yoga och jag misstänker starkt att ledaren har lite utav en hypnotiosk förmåga.
först flåsar hon oss utmattade av syrebrist och sen får hon oss att hitta vårat inre "tredje öga". jag är inte bara lite skeptisk mot mantran och inre röster men jag kan verkligen rekommendera yogan som lågintensiv träning för alla som har en stark vilja men är för lata för att springa och svettas.

dagens klump i magen: ekonomin försvann nånstans mellan csn, träningsavgiften och helsingforsresan. nu är det åter dags för matlådor och vardag.