funderar ni aldrig på hur andra tolkar er? eller kallar er? jag som kan få stora flippen och gorma som besatt, eller skutta högljutt, spela gitarr falskt och försöka sjunga med i everybody hurts och pippi långstrump. med tanke på hur mycket jag hör lär väl vi höras minst lika mycket... dampmorsan eller gapkärringen?
men ute på gården är vi alla hur sansade och lugna som helst. precis lagom stränga föräldrar, precis lagom ungdomliga och lekfulla. precis jätteduktiga på att hantera grill och laga mat. det finns helt enkelt en egen sorts status på små instängda gårdar. det påminner om när jag var liten och gick lågstadiet på landet. bönderna följer också modet, tro inget annat! men trenderna har dom själva byggt upp och samma trend kan hålla i tiotals år. oftast så kommer samma trend som i stockholm, bara en 4-5 år efter. när jag gick i lågstadiet var det keps bakofram med lång lugg ut genom hålet som gällde. övrig klädsel oviktig. hade man som jag inte så mycket lugg att skryta med så fick man kompensera det med en slags combover och dra fram lite längre hår från nacken.
ofta så tänker jag nog på grannarna som kompisarna i lågstadiet. det var lagom komplicerat, man lärde känna varandra lagom mycket. man hade självdistans och humor utan ansvar. man kallade dom för kompisar fastän dom mera bara var några som råkade befinna sig i samma skola. man skapade en egen livststil och sina egna trender.
klädmodet ligger det dock rejäla skillnader i. generation adidas möter monkikidsen möter 90talshopen och så såklart de som klär sig i rynkor och begonior.
dagens skit-aj: min rygg är helt sabbad, det gör så jävla ont ont ont! jag vill amputera mig från midjan och neråt men tycker inte om kisspåsar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar