relationsmatematik

normalsvensson jobbar 7-16 om inte längre. har haft många anledningar att vara besviken på min situation men får ständigt en påminnelse om att jag inte har rätt att vara just det, besviken. är jag krävande? alla som inte har barn tycker det, dom som har barn har mer förståelse. jag och o har inte haft så mycket hjälp av andra sen vi blev föräldrar. jag har dragit maxlasten sedan jag blev gravid med m. o har ju jobbat, såklart! ibland på bortaplan i flera dygn. lätt att tycka synd om sig själv och känna sig som en fjant. andra kvinnor klarar ju av att vara ensamstående dagtid, dom har ju VALT att skaffa barn, dom har VALT att bli gravida och även att vara föräldralediga. jag har också valt dessa saker, i den naiva tron att jag valde det livet ihop med någon. jobb vs föräldraledighet är inte 50/50, det är 100/100, alltså två helt olika liv som möts vid barnen. fast samlade vid barnen bär jag fortfarande säkert 95% av ansvaret. o kan se till att barnen inte ramlar, svälter eller trycker på dataskärmen, den som är hemma har alla tider, prickar, eksem, mediciner och vinteroveraller att tänka på. man bär en parasit för att bli totalt korrumperad i hjärnan. samtidigt får man då och då en lavett av glåpord och förakt av kvinnor som tycker att mammor upphör bry sig om sitt utseende när dom blir mammor. jag bryr mig, tror faktiskt dom flesta bryr sig! men att alltid hitta tiden, energin och passionen i att klä upp sig för sig själv och andra finns ju faktiskt inte.

ge mig mjukisbyxor! för idag är jag trött och sliten, säkert en skitdålig morsa, värdelös fru och inte så särskilt bra person överhuvudtaget. och jag tycker inte om att vara ensam med alla tankar som ett föräldraskap innehåller.
jag är kanske självisk nowadays eller håller jag bara på att utveckla ett självförtroende?

det finns så jäkla mycket lust och passion i mig om man skrapar på ytan av babyspyor och kaffefläckar.

generationer av kvinnor som varit superkvinnor och samtidigt dragit den gamla husfruns ansvar efter sig påverkar mig men jag är inte blind för detta och är redo att vända vinden åt helt andra trender. den nya kvinnan! lika mjuk och härlig som alltid men med en större ödmjukhet inför sig själv och lite hårdare kanter utåt. mina barn är mitt ansvar men inte bara mitt, hemmet är mitt ansvar men inte bara mitt. lämna lite skit, låt tv:n vara sällskap, sitt vid datorn i 5 fastän barnen är vakna. skjuta på middagen med kak-fika, hoppa i sängen med uteskor, men gör det inte för att ni känner att ni måste, gör det för att ni inte vill göra något annat!

jag har en enorm våg av bekräftelsebehov i mig från när jag var liten flicka. en välartad ung tjej, har alltid hjälpt de nödställda, varit framme där andra inte vågat. bitterhet sänker sig över den som förväntar sig ett tack. ett tack är för mig som choklad i själen. håller upp en dörr, inget tack. hjälper en dam ned med rullatorn från bussen, inget tack.

nu ska jag sluta behöva tack. nu ska jag sluta behöva andra. men jag behöver dig ibland, för du är halva våra barn halva mitt liv och hela min man.

dagens KANON: a det är rätt ytligt, men skönt att ha gått ner på startvikten igen, kunna se sina fötter och typ kunna ha kläder som inte kommer från Big Is Beautiful. just saying.