eftermiddagsvilan

just nu kuttrar mina små valpar i m:s säng, dom är verkligen mysiga ihop alltså.

själv sitter jag inför någon slags ångest inför ekonomi och tid, inget verkar gå ihop
och får man ännu mer ångest så tröstshoppar man = sämre ekonomi = mer ångest.
här har man duktigt lite långsamt börjat sätta sig in i samhället igen genom att ta körkort och träna yoga
och så går det inte ihop varken med mannens tider, med varandras tider eller barnens tider eller nånting.
jag börjar förstå varför man kallar den långa föräldraledigheten för "kvinnofällan"!
olles tider är för komplexa för att ge några fungerande dagar som är lika från vecka till vecka.
men han/vi måste ha jobbet, jobb växer inte på träd, han tjänar ok och han gillar ju faktiskt sitt jobb.
så då anpassade han att tisdagkvällarna skulle fungera med yogan, han tackar helt enkelt nej till kvällsjobb på tisdagar. vi hade då inte en tanke på att jag skulle ha körkortsteori både tisdag och torsdag och vid helt knasiga tider som krockar med allt annat.

och på tal om samhället, valet! väldigt mycket snack och idag skulle jag bli intervjuad och ställa en fråga till politikerna genom en reporter. sa i farten bara -inga kommentarer! men egentligen sa jag -kan inte komma på nåt på rak arm såhär (med rak arm menas med 2 trötta barn i vagnen och på väg med bussen, en sån information som sällan tas med i beräkningarna för utomstående). men egentligen har jag nog massor av frågor, jag vill bara inte ställa dom med risk för att låta dum. jag är liksom stora delar av befolkning rätt oinsatt i politiken. jag kan bara säga JAG VILL. t ex. JAG VILL att vi ska fortsätta jobba för människors lika värde. för at höja statusen för vård omsorg och läraryrket. för att fortsätta ha bidrag till dom som inte är kapabla att arbeta och se till att dom ändå får en värdefull sysselsättning. att de rikaste i samhället ska betala mer än dom fattigaste, i alla lägen.

förstår att människor suktas att gå över till "the dark side", den som har vill ha mer, så har det ju alltid varit!
men hur vi ligger nu skrämmer mig lite, ville vi inte ha ett solidariskt sverige för alla? där vi sätter familjen främst och värnar om de som inte kan värna om sig själva?

så landar jag ju slutligen ändå åt vänster, för jag suktas inte av pengar... jag suktas av att känna en trygghet för mig och min familj och att vi oavsett vad som händer i livet ska kunna fångas upp av medmänskliga sköldar och förståelse. att man hellre friar än fäller.

landet falukorv är bra nog utan privatiseringar och korpögon.

jag betalar hellre massor av skatt än att ha i närheten av det som staterna har.

dagens bult i kistan: jag har någon fruktansvärd smärta i halsen och har svårt att svälja, thats it! konstigt diagnos...