märkbart hur tiden går och står stilla.
allt blir svårare när man förväntas vara vuxen, men så mycket lättare när man kan ha en vuxens syn på det.
man trollar bort alla effekter, ser verkligheten för vad den är, inget rosa lulllull, men massa genuina, rätframma känslor.
vem ser ni mig som nuförtiden? är jag bara en blank sida eller är jag så överskriven att ingen orkar läsa mig längre? jag har alltid sett mig som något man omöjligt kan avfärda som bara ännu en mamma. för mig är det ofattbart att begreppet bara och mamma ens kan befinna sig i samma mening. om jag inte var mamma så var jag olycklig, det kan jag nästan lova! jag vore kanske lugnare än mina 22 men mina tankar hade lämnats åt egot, och alla egon runtomkring. nu botar jag min rädsla, sorg och alla mina farhågor i varenda kram jag får utav barnen. dom är inte ett bot från allt mörkt i livet men dom är mina lyckopiller.
att jag sen inte någonsin, igen, kan bli samma bekräftelsenödande, skönhetsbehandlade ångestbåt, för er. förstår ni att det är sekundärt?
men NI kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, även när jag bortstött letar sociala sammanhang i smulor från bord jag inte når upp till. NI kommer alltid vara speciella för mig och jag kommer le ifrån långtbortifrån när ni landar i bomull och säger hej!
onsdag 29 december 2010
måndag 27 december 2010
sjunges
vi lägger våran jul i SJ`s händer.
nattåg upp, utan fällbara säten, värme eller sömn, men precis i tid!
dagtåg ner, med bord, bekvämlighet och goda miner, 2 timmar sena.
norrland är fylld av snö och kyla, men tom på el och varmvatten.
norrland är inte bekvämt men ack så skönt.
norrland är en spikmatta.
familjen samlad, ja åtminstonde en del.
ingen tomte men rätt mycket kärlek.
hej tomtegubbar klättrar stolpen och lagar elfel i huset.
hej tomtegubbar ser på kalle, men barnen springer i köket.
en liten tid, vi fastnat här, har ingen värme och morfar svär.
hej tomtegubbar här är enkelt och precis så som det ska vara.
nattåg upp, utan fällbara säten, värme eller sömn, men precis i tid!
dagtåg ner, med bord, bekvämlighet och goda miner, 2 timmar sena.
norrland är fylld av snö och kyla, men tom på el och varmvatten.
norrland är inte bekvämt men ack så skönt.
norrland är en spikmatta.
familjen samlad, ja åtminstonde en del.
ingen tomte men rätt mycket kärlek.
hej tomtegubbar klättrar stolpen och lagar elfel i huset.
hej tomtegubbar ser på kalle, men barnen springer i köket.
en liten tid, vi fastnat här, har ingen värme och morfar svär.
hej tomtegubbar här är enkelt och precis så som det ska vara.
tisdag 14 december 2010
danföredanföredanföredanföredanföredanföredan...
den jag burit så länge och samlat skit i,
den som fått äga mig och styrt mina beslut.
har nog alltid sökt något eller någon som kunde bära den åt mig,
istället för att bara släppa den har den blivit en trygghet.
se andra med sanna ögon, se mig själv med sanna ögon,
släppa kontrollen, älska obegränsat.
inget får ligga på hög, ånger har inget spelrum
skratta utan eftertanke som när man var barn.
tro att det finns en god tanke bakom dåliga beslut,
inte döma, inte dömas, bara leva
nyårslöftet: hej då gamla bagaget, du får inte plats i vår trånga garderob!
fredag 10 december 2010
att curla med värderingar
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8246716.ab
ljuvligt... som någon slags fortsättning på dom här curlingbarnen i svt.
förutom att barnen blir odrägliga och krävande så riskerar dom dessutom få en rejäl
kalldusch när verkligheten knackar på och säger att dom själva får ta ansvar för att
deras liv ska flyta.
den här kvinnan har dock ganska lite med saken att göra, förutom hennes uttalande då! hon har längtat länge och får nu utlopp för alla känslor. inte så märkligt?
men det är ju en balansgång det där! ingen har väl någonsin sagt att det är lätt.
jag kan snarare snava över åt det lite strängare hållet,
håller på regler och tror att det skapar en trygghet med sruktur och rutiner.
sen så jobbar jag på att försöka vara lite mer flexibel och ibland säga ja istället för nej
och rannsaka mig själv en aning, varför säger jag nej? - ok då M, ta en pepparkaka till!
man har ju även hört att man aldrig kan skämma bort barnen med kärlek.
nä, det kan väl stämma. men kärlek är ju inte att ge efter för barnets minsta nyck eller
se till att deras garderob är av senaste modell. kärlek är ju en känsla, för mig att man ställer upp för dom när
det verkligen gäller. att dom vågar säga till när dom oroar sig över något och att man kan ge kramar i oändlighet.
kärlek tycker jag också är att ge dom en god människosyn, lära dom förstå att det finns skrämmande otäcka saker i världen men att det också finns otroligt fina och härliga saker.
och apropå tonåringar så vet man ju att man kunde få en hel del fixa idéer om vad som var viktigt. en del saker, som att få passa in medan man utvecklas, är otroligt viktigt för dom flesta. men man behöver inte köpa
ALLT, man kan få en del utav det och det kan vara nog.
i år får min yngste 2 paket och min äldste 5. en 8-månaders har nog inte så mycket önskemål, det har däremot en 3-åring. sen så hänger 3 av paketen ihop. sammanslaget kostar deras gemensamma paket ca 500 spänn. dom kommer få fler paket, det vet man ju... och även utan så skulle dom ju inte bry sig, kanske bli ännu lite mer lyckliga över dom paket som dom får av oss.
så man vill ju köpa saker till sina barn. men inte för att jag alltid kommer att ge dom vad dom vill ha eller vad jag vill att dom ska ha utan för att jag kan se framför mig hur glada dom kommer bli av det dom får och DET vill jag ha.
tacksamhet är ännu nånting som jag tror att barn behöver lära sig...
ljuvligt... som någon slags fortsättning på dom här curlingbarnen i svt.
förutom att barnen blir odrägliga och krävande så riskerar dom dessutom få en rejäl
kalldusch när verkligheten knackar på och säger att dom själva får ta ansvar för att
deras liv ska flyta.
den här kvinnan har dock ganska lite med saken att göra, förutom hennes uttalande då! hon har längtat länge och får nu utlopp för alla känslor. inte så märkligt?
men det är ju en balansgång det där! ingen har väl någonsin sagt att det är lätt.
jag kan snarare snava över åt det lite strängare hållet,
håller på regler och tror att det skapar en trygghet med sruktur och rutiner.
sen så jobbar jag på att försöka vara lite mer flexibel och ibland säga ja istället för nej
och rannsaka mig själv en aning, varför säger jag nej? - ok då M, ta en pepparkaka till!
man har ju även hört att man aldrig kan skämma bort barnen med kärlek.
nä, det kan väl stämma. men kärlek är ju inte att ge efter för barnets minsta nyck eller
se till att deras garderob är av senaste modell. kärlek är ju en känsla, för mig att man ställer upp för dom när
det verkligen gäller. att dom vågar säga till när dom oroar sig över något och att man kan ge kramar i oändlighet.
kärlek tycker jag också är att ge dom en god människosyn, lära dom förstå att det finns skrämmande otäcka saker i världen men att det också finns otroligt fina och härliga saker.
och apropå tonåringar så vet man ju att man kunde få en hel del fixa idéer om vad som var viktigt. en del saker, som att få passa in medan man utvecklas, är otroligt viktigt för dom flesta. men man behöver inte köpa
ALLT, man kan få en del utav det och det kan vara nog.
i år får min yngste 2 paket och min äldste 5. en 8-månaders har nog inte så mycket önskemål, det har däremot en 3-åring. sen så hänger 3 av paketen ihop. sammanslaget kostar deras gemensamma paket ca 500 spänn. dom kommer få fler paket, det vet man ju... och även utan så skulle dom ju inte bry sig, kanske bli ännu lite mer lyckliga över dom paket som dom får av oss.
så man vill ju köpa saker till sina barn. men inte för att jag alltid kommer att ge dom vad dom vill ha eller vad jag vill att dom ska ha utan för att jag kan se framför mig hur glada dom kommer bli av det dom får och DET vill jag ha.
tacksamhet är ännu nånting som jag tror att barn behöver lära sig...
torsdag 9 december 2010
människohandel- en hymn åt gamla fjortisar
gammelhaggan ger sig ut på nya äventyr. muttrar och stönar, ungdomen idag!
ensam i lusekofta och dansskor, fnyser åt små snärtor i spetsteddy.
kan kjolen vara så kort utan att räknas som ett skärp?
alla mina magar har kapsejsat in något stort stressmoln. O håller mig hårt om
midjan för att pulsen ska gå ner till nåt mänskligt. så, nu kan jag somna.
jag är inte ens stressad längre, men det har inte kroppen fattat.
ut med buller och bång för ett andra försök att slappna av,
bland små fräcka 18-åringar. när började uppfostran upphöra?
gör vadfan ni vill men se till att barnen får kärlek, trygghet och lär sig respektera andra människor!
man frågar, ursäkta, men är det här någon specialkö? små naiva men snälla ögon ser på mig - det är VIPkön!
ojdå, ajdå, minusgrader. - men ni kan gå in med oss, det är lugnt! den enda snälla bland vassa armbågar och iskalla blickar.
hon i lusekoftan är inte helt oäven på dansgolvet. dansar röven av många små.
har jag rynkor på kinden eller är det i själen?
men dom dansar ju inte? titta lite närmre... dom rör sig ju knappt! skulle ljuset sluta hoppa så står dom alldeles stilla. posering, armering, revirkrävande.
dom blir till barn i mitt hjärta, fastän så få år egentligen skiljer oss åt. vem skyddar barnen?
de pojkar och flickor som leker lekar dom inte förstår.
vore dom yngre skulle någon hjälpa dom, guida dom, fånga dom i skyddsnät när besvikelsen kommer.
alkohol, rännstenen, ånger, ångest och lång läketid för människan därunder.
en gång ville jag vara gud,
idag vill jag mödra ner allt med sötsliskig kärlek.
ge en trygghet som jag inte bär till barn jag inte känner.
jag tar av mig öldimman och ser att DOM inte är JAG. DÅ.
jag äter en kebabtallrik och går hem.
ensam i lusekofta och dansskor, fnyser åt små snärtor i spetsteddy.
kan kjolen vara så kort utan att räknas som ett skärp?
alla mina magar har kapsejsat in något stort stressmoln. O håller mig hårt om
midjan för att pulsen ska gå ner till nåt mänskligt. så, nu kan jag somna.
jag är inte ens stressad längre, men det har inte kroppen fattat.
ut med buller och bång för ett andra försök att slappna av,
bland små fräcka 18-åringar. när började uppfostran upphöra?
gör vadfan ni vill men se till att barnen får kärlek, trygghet och lär sig respektera andra människor!
man frågar, ursäkta, men är det här någon specialkö? små naiva men snälla ögon ser på mig - det är VIPkön!
ojdå, ajdå, minusgrader. - men ni kan gå in med oss, det är lugnt! den enda snälla bland vassa armbågar och iskalla blickar.
hon i lusekoftan är inte helt oäven på dansgolvet. dansar röven av många små.
har jag rynkor på kinden eller är det i själen?
men dom dansar ju inte? titta lite närmre... dom rör sig ju knappt! skulle ljuset sluta hoppa så står dom alldeles stilla. posering, armering, revirkrävande.
dom blir till barn i mitt hjärta, fastän så få år egentligen skiljer oss åt. vem skyddar barnen?
de pojkar och flickor som leker lekar dom inte förstår.
vore dom yngre skulle någon hjälpa dom, guida dom, fånga dom i skyddsnät när besvikelsen kommer.
alkohol, rännstenen, ånger, ångest och lång läketid för människan därunder.
en gång ville jag vara gud,
idag vill jag mödra ner allt med sötsliskig kärlek.
ge en trygghet som jag inte bär till barn jag inte känner.
jag tar av mig öldimman och ser att DOM inte är JAG. DÅ.
jag äter en kebabtallrik och går hem.
tisdag 30 november 2010
finns här några snälla barn, eller kanske pappor?
M skulle hjälpa till att jula hemma. Vi bestämde att hon fick välja en prydnadstomte på stan, rättare sagt på stans mesta affär klippet! något diskret helvitt tänkte jag, lät henne välja bland några vita tomtar i diverse positioner. själv blev jag överförtjust i en arg trädgårdstomte. men nu skulle alltså M välja. hon blev överförtjust i en oversizead tomte på en enorm gris som nu pryder våran gräsliga tjock-tv. tack ungen!
även en adventsstjärna inhandlades men den har jag inte lyckats få ihop en, sånt där kräver tydligen teknikkunskaper utöver det vanliga.
herr O som skulle lämna sin fru blott för kvällen/natten lyckades komma hem först ett och ett halvt dygn efter avresa. detta efter en rätt så späckad vecka och några trötta tårar från frun. men det gick hyfsat. det som är svårt är att M så tydligt visar hur mycket mer uppmärksamhet hon behöver nu när jepson stjäl hela min kropp och tålamod. i tårar föll hon så till slut ihop på sängen och sa att hon var trött, sen fick jag inte resa mig ifrån sängen. -du måste ligga mamma, sa hon. den lilla ledsna jänteungen. det är verkligen såhär när O är borta länge, vi behöver att han lyfter undan jepson en stund så vi kan få bara vi-tid. sen så behöver ju mamma lite vilotid också.
dagens +: tror jag lyckats pussla ihop ekonomin klappar till trots. känns riktigt bra.
även en adventsstjärna inhandlades men den har jag inte lyckats få ihop en, sånt där kräver tydligen teknikkunskaper utöver det vanliga.
herr O som skulle lämna sin fru blott för kvällen/natten lyckades komma hem först ett och ett halvt dygn efter avresa. detta efter en rätt så späckad vecka och några trötta tårar från frun. men det gick hyfsat. det som är svårt är att M så tydligt visar hur mycket mer uppmärksamhet hon behöver nu när jepson stjäl hela min kropp och tålamod. i tårar föll hon så till slut ihop på sängen och sa att hon var trött, sen fick jag inte resa mig ifrån sängen. -du måste ligga mamma, sa hon. den lilla ledsna jänteungen. det är verkligen såhär när O är borta länge, vi behöver att han lyfter undan jepson en stund så vi kan få bara vi-tid. sen så behöver ju mamma lite vilotid också.
dagens +: tror jag lyckats pussla ihop ekonomin klappar till trots. känns riktigt bra.
måndag 29 november 2010
chewbacca
går på energispar och lägger på mig i kamelpucklarna för att klara vintermörker och hyperaktiva småttingar.
verkar alla göra nu, tror nästan det är något innebott hos människan? käka upp sig på vintern, dels för överlevnad eftersom man skulle ha matbrist då det var rötter på menyn men också för att man är så jävla trött av mörkret att man tar till vartenda socker och koffeinrus för att orka med.
många långa dagar där ansvar och krav stått mig ända upp i gomseglet och så ett ensamt dygn på det *aj*.
kroppen säger nej nej, även efter hel natts sömn och sovmorgon till 8 känns det som jag sovit ca 2 timmar.
vi måste se för söta ut när vi ska kliva upp jag och O, och försöker ta oss ur sängen... en reumatiker och en foglossad städkärring, smidigheten på max. om ni undrar varför vi ser fruktansvärt hårdhänta och slarviga ut med lillbäsen ibland så kan det bero på just detta. när man väl kommit upp på sängkanten så går det liksom inte att på ett bra sätt kravla tillbaka efter jepson utan man får tag i nån arm eller ben och försöker att att inte dra av det på kuppen. men nuförtiden hinner han oftast åla fram till kanten innan så han slipper eländet.
jepson ja, han har precis upptäckt charmen av egen vilja (med stora bokstäver). på/avklädning får härmed stå på schema! det kan ta 20 minuter om man inte har lust att försöka bända tillbaka honom i sittläge, och han är stark du, huga! känns som man skulle kunna bryta hans lilla ryggrad om man försökte så här är det ett ben i taget och tålamodets kraft som gäller. och allt är mamma och tutte... han kan stå nu så han klättar sig fast vid ett av min ben vilket gör det nästintill omöjligt för mig att neka honom acces, han får hänga på min arm och vid mitt bröst tills jag klipper av brösten och kastar dom i snön. då lär han dock åla efter dom.
M är i en underbar fas av en massa upptäckande, fantasi och ett otroligt livligt filosoferande. dock har hon inte mycket till övers för lillebror som hon mest gormar åt och säger åt att han inte får röra hennes grejer. 2,5 år alltså, going on 14. bara när han går med på att vara "willy" i hennes uppsättning av rädda willy på vardagsrumsgolvet verkar hon se glädjen i att ha ett syskon. jepson är rätt satt så rollen känns smått komisk och lite elak, men då leker dom ju bra i alla fall!
idag upptäckte M också star wars. det hela började med en chewbacca-tisha som hon fått av sin stolta mor och till slut satt hon faktiskt och avnjöt den första filmen ihop med mig, rätt trevligt med någon film man själv har glädje av sådär.
dagens drop: massa onödiga pengar finge läggas på en sliten morsa. tänk kläder, mat på stan och en eventuell helkroppsmassage i slutet av veckan... mmm.. kanske vågar jag även lägga till en kväll med några drinkar och lite mjuka kramar av någon god vän? inget av detta har jag råd med men vem har råd med en missnöjd mamma undrar jag då? just saying
verkar alla göra nu, tror nästan det är något innebott hos människan? käka upp sig på vintern, dels för överlevnad eftersom man skulle ha matbrist då det var rötter på menyn men också för att man är så jävla trött av mörkret att man tar till vartenda socker och koffeinrus för att orka med.
många långa dagar där ansvar och krav stått mig ända upp i gomseglet och så ett ensamt dygn på det *aj*.
kroppen säger nej nej, även efter hel natts sömn och sovmorgon till 8 känns det som jag sovit ca 2 timmar.
vi måste se för söta ut när vi ska kliva upp jag och O, och försöker ta oss ur sängen... en reumatiker och en foglossad städkärring, smidigheten på max. om ni undrar varför vi ser fruktansvärt hårdhänta och slarviga ut med lillbäsen ibland så kan det bero på just detta. när man väl kommit upp på sängkanten så går det liksom inte att på ett bra sätt kravla tillbaka efter jepson utan man får tag i nån arm eller ben och försöker att att inte dra av det på kuppen. men nuförtiden hinner han oftast åla fram till kanten innan så han slipper eländet.
jepson ja, han har precis upptäckt charmen av egen vilja (med stora bokstäver). på/avklädning får härmed stå på schema! det kan ta 20 minuter om man inte har lust att försöka bända tillbaka honom i sittläge, och han är stark du, huga! känns som man skulle kunna bryta hans lilla ryggrad om man försökte så här är det ett ben i taget och tålamodets kraft som gäller. och allt är mamma och tutte... han kan stå nu så han klättar sig fast vid ett av min ben vilket gör det nästintill omöjligt för mig att neka honom acces, han får hänga på min arm och vid mitt bröst tills jag klipper av brösten och kastar dom i snön. då lär han dock åla efter dom.
M är i en underbar fas av en massa upptäckande, fantasi och ett otroligt livligt filosoferande. dock har hon inte mycket till övers för lillebror som hon mest gormar åt och säger åt att han inte får röra hennes grejer. 2,5 år alltså, going on 14. bara när han går med på att vara "willy" i hennes uppsättning av rädda willy på vardagsrumsgolvet verkar hon se glädjen i att ha ett syskon. jepson är rätt satt så rollen känns smått komisk och lite elak, men då leker dom ju bra i alla fall!
idag upptäckte M också star wars. det hela började med en chewbacca-tisha som hon fått av sin stolta mor och till slut satt hon faktiskt och avnjöt den första filmen ihop med mig, rätt trevligt med någon film man själv har glädje av sådär.
dagens drop: massa onödiga pengar finge läggas på en sliten morsa. tänk kläder, mat på stan och en eventuell helkroppsmassage i slutet av veckan... mmm.. kanske vågar jag även lägga till en kväll med några drinkar och lite mjuka kramar av någon god vän? inget av detta har jag råd med men vem har råd med en missnöjd mamma undrar jag då? just saying
tisdag 23 november 2010
meh! dejtar ni inte?
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8161771.ab
Mycket hänger väl på hur mycket chans man har till barnpassning?
Jag och O har ju inte direkt friskt med folk som kan barnpassa...
Vi har haft min pappa i närheten så han har ställt upp några gånger,
men vi har båda flyttat ifrån våra familjer och har fått klara oss helt själva, vilket jag faktiskt
tyckt känns riktigt bra!
Vad jag tycker dom glömmer att nämna är att alla kanske inte BEHÖVER
gå ut ihop så ofta?
Jag tror det är skitviktigt med egentid, vuxentid, hobbys osv.
Men vi behöver inte alltid gå ut och äta middag eller gå på bio,
vi har nog nästan oftare dom bästa kvällarna ihop helt oplanerat.
När ungarna somnar 20.00 så kan vi väl göra vad vi känner för,
spela spel, titta på film, bara prata och umgås på tu man hand.
Och skilsmässorna har, efter vad jag har läst och bara tror, mer med kommunikation och jämställdhet att göra. Delar man bara på jobbet hemma, ger små tecken och ser till att snacka när saker känns jobbigt eller man behöver rensa i lite skräp så tror jag man åtminstonde har goda chanser.
Vet att vi gått ut ett par gånger och känt sån jävla press på oss att ha det romantiskt att romantiken helt enkelt inte uppstår. Vi äter gott och har det ju inte otrevligt, dock krystat! Har man aldrig varit typerna som gått ut på det sättet innan man fick barn är det ju inte säkert man behöver det efter...
Framöver skulle jag dock vilja prova att klättra klättervägg med O, om kropparna tillåter.
Vi kan också göra oändligt med goa saker ihop med barnen och ändå känna oss som två vuxna.
Förstår att man lägger vikt vid partid men jag ser det som att när man väl bestämmer sig för att skaffa barn så bör ju relationen kännas stabil nog att fixa, åtminstonde månader, utan hållhandenochhångla-tid.
over and out!
Mycket hänger väl på hur mycket chans man har till barnpassning?
Jag och O har ju inte direkt friskt med folk som kan barnpassa...
Vi har haft min pappa i närheten så han har ställt upp några gånger,
men vi har båda flyttat ifrån våra familjer och har fått klara oss helt själva, vilket jag faktiskt
tyckt känns riktigt bra!
Vad jag tycker dom glömmer att nämna är att alla kanske inte BEHÖVER
gå ut ihop så ofta?
Jag tror det är skitviktigt med egentid, vuxentid, hobbys osv.
Men vi behöver inte alltid gå ut och äta middag eller gå på bio,
vi har nog nästan oftare dom bästa kvällarna ihop helt oplanerat.
När ungarna somnar 20.00 så kan vi väl göra vad vi känner för,
spela spel, titta på film, bara prata och umgås på tu man hand.
Och skilsmässorna har, efter vad jag har läst och bara tror, mer med kommunikation och jämställdhet att göra. Delar man bara på jobbet hemma, ger små tecken och ser till att snacka när saker känns jobbigt eller man behöver rensa i lite skräp så tror jag man åtminstonde har goda chanser.
Vet att vi gått ut ett par gånger och känt sån jävla press på oss att ha det romantiskt att romantiken helt enkelt inte uppstår. Vi äter gott och har det ju inte otrevligt, dock krystat! Har man aldrig varit typerna som gått ut på det sättet innan man fick barn är det ju inte säkert man behöver det efter...
Framöver skulle jag dock vilja prova att klättra klättervägg med O, om kropparna tillåter.
Vi kan också göra oändligt med goa saker ihop med barnen och ändå känna oss som två vuxna.
Förstår att man lägger vikt vid partid men jag ser det som att när man väl bestämmer sig för att skaffa barn så bör ju relationen kännas stabil nog att fixa, åtminstonde månader, utan hållhandenochhångla-tid.
over and out!
så mycket bubblande HEMLISAR
jag tänker vara så tidig med klappar i att folk tror jag blitt knäpp.
allt ska vara klartt å betatt på fredag... så!
det kommer vara rätt så kul i år,
inget märkvärdigt sådär men lite annorlunda kan man säga :-)
mer kan jag ju inte säga...
vet ni BTW hur hemligt väldigt mycket är just nu?
som någon slags motreaktion till detta vill jag avslöja onödigt mycket,
ja ungefär så som diverse bloggare brukar göra.
1. jag har inte rakat benen sen jag minns inte när.
ja, jag är ju inte direkt någon som är nazislät för jämnan iofs men nu är det lurviga ben minsann!
2. jag blev påhoppad av en högst mentalt instabil kvinna (läs finsk schizofren galning!) och tog illa vid mig. hon trodde inte mina barn skulle bli normala såsom jag "höll dom i nackskinnet" (jag lyfte jepson i overallen för att rätta till honom i vagnen). tänk vad oförlåtligt mycket jag hade kunnat säga tillbaka, men vad skulle det tjänat till liksom? ändå grämde jag mig i efterhand. fy! så osäker får man bara inte vara.
3. jag har typ inte gjort nåt med kidsen på en vecka. nä, typ ingenting. och jag skäms knappt ens.
4. jag har startat en anger-managementkurs med mig själv, så alla som vill eller behöver haka på hör av er! jag är inte en rytande ragata jämt men mitt humör har alltid varit lite svajigt åt alla håll och nu börjar jag ta saker med en klackspark för att se var jag hamnar... än sålänge så drunknar jag i klädhögarna men jag njuter mer.
dagens drop: ooo, å så en till hemlis! :-) men det är ju hemligt...
allt ska vara klartt å betatt på fredag... så!
det kommer vara rätt så kul i år,
inget märkvärdigt sådär men lite annorlunda kan man säga :-)
mer kan jag ju inte säga...
vet ni BTW hur hemligt väldigt mycket är just nu?
som någon slags motreaktion till detta vill jag avslöja onödigt mycket,
ja ungefär så som diverse bloggare brukar göra.
1. jag har inte rakat benen sen jag minns inte när.
ja, jag är ju inte direkt någon som är nazislät för jämnan iofs men nu är det lurviga ben minsann!
2. jag blev påhoppad av en högst mentalt instabil kvinna (läs finsk schizofren galning!) och tog illa vid mig. hon trodde inte mina barn skulle bli normala såsom jag "höll dom i nackskinnet" (jag lyfte jepson i overallen för att rätta till honom i vagnen). tänk vad oförlåtligt mycket jag hade kunnat säga tillbaka, men vad skulle det tjänat till liksom? ändå grämde jag mig i efterhand. fy! så osäker får man bara inte vara.
3. jag har typ inte gjort nåt med kidsen på en vecka. nä, typ ingenting. och jag skäms knappt ens.
4. jag har startat en anger-managementkurs med mig själv, så alla som vill eller behöver haka på hör av er! jag är inte en rytande ragata jämt men mitt humör har alltid varit lite svajigt åt alla håll och nu börjar jag ta saker med en klackspark för att se var jag hamnar... än sålänge så drunknar jag i klädhögarna men jag njuter mer.
dagens drop: ooo, å så en till hemlis! :-) men det är ju hemligt...
lördag 20 november 2010
levande charader
så maskfria går vi vidare mot ännu en tids lättnad...
är man två på samma bana är man bättre,
vi sliter inte åt olika håll eller gömmer oss bakom tysta fasader.
men så vassa ord som vi burit på får inte längre plats,
somliga ansträngningar är värda sitt pris.
det är så jävla svårt att bryta stoltheter och se verkligheten,
vi är såna barn egentligen, alla vi vuxna
reflektion om perception
brott och straff
ja, vi skulle fortfarande leva ihop även om barnen inte fanns.
vi är för envisa för att ge upp och tanken om drömmen om visionen
sitter så djupt rotad hos oss att vartenda motstånd ger oss djupare rötter.
ett slag mot korthuset och vi bygger upp det så mycket stadigare och större än förr
dagens dvd: kan inte rekommendera att se rädda willy 36 gånger, då börjar den kännas lite ljummen
är man två på samma bana är man bättre,
vi sliter inte åt olika håll eller gömmer oss bakom tysta fasader.
men så vassa ord som vi burit på får inte längre plats,
somliga ansträngningar är värda sitt pris.
det är så jävla svårt att bryta stoltheter och se verkligheten,
vi är såna barn egentligen, alla vi vuxna
reflektion om perception
brott och straff
ja, vi skulle fortfarande leva ihop även om barnen inte fanns.
vi är för envisa för att ge upp och tanken om drömmen om visionen
sitter så djupt rotad hos oss att vartenda motstånd ger oss djupare rötter.
ett slag mot korthuset och vi bygger upp det så mycket stadigare och större än förr
dagens dvd: kan inte rekommendera att se rädda willy 36 gånger, då börjar den kännas lite ljummen
onsdag 17 november 2010
mayday mayday
runt lyckan snörpte sig ett gastkramande rep...
fastän jag nu har spädbarnsovmorgon så känner jag mig så förbannat utmattad och livlös.
träning och fart ska göra en piggare, jag känner mig bara så trött.
hemmet står på vänt, matlagningen är halvhjärtad och halvfabrikat, kärleken står på vänt, föräldraskapet alltid med mycket om än utav ett slitet hjärta, halvfabrikat.
jag vet vad som krävs av mig och gör hälften.
kastar ut en livboj och kostar på mig ett leende
jag drömmer desto mer och längtar efter längtan.
tror ni på tomten?
behöver en pausknapp så jag hinner ikapp, istället verkar jag pausa mig själv medan livet rusar brevid.
jag ser och förstår allt men kan inte deltaga, frånvarande, undanstoppad.
alldeles för mycket tv nu... M ser just nu på willy (igen) men jag kan inte sätta stopp, säga nej eller ge några andra förslag. det finns inget i utbyte just nu, ingen idérik eller lekfull mamma.
planer ger hopp,
orken sätter stopp,
och räven raskar över isen.
dagens dubbel: 2 barn alltså... hur klarar man 3 och 4?
fastän jag nu har spädbarnsovmorgon så känner jag mig så förbannat utmattad och livlös.
träning och fart ska göra en piggare, jag känner mig bara så trött.
hemmet står på vänt, matlagningen är halvhjärtad och halvfabrikat, kärleken står på vänt, föräldraskapet alltid med mycket om än utav ett slitet hjärta, halvfabrikat.
jag vet vad som krävs av mig och gör hälften.
kastar ut en livboj och kostar på mig ett leende
jag drömmer desto mer och längtar efter längtan.
tror ni på tomten?
behöver en pausknapp så jag hinner ikapp, istället verkar jag pausa mig själv medan livet rusar brevid.
jag ser och förstår allt men kan inte deltaga, frånvarande, undanstoppad.
alldeles för mycket tv nu... M ser just nu på willy (igen) men jag kan inte sätta stopp, säga nej eller ge några andra förslag. det finns inget i utbyte just nu, ingen idérik eller lekfull mamma.
planer ger hopp,
orken sätter stopp,
och räven raskar över isen.
dagens dubbel: 2 barn alltså... hur klarar man 3 och 4?
lördag 13 november 2010
jag, mor uv
du är min skyddsling.
en gång var du utan betydelse för mig och nu vill jag bara ta dig under mina vingar.
önskar jag kunde rädda dig från dig själv just nu,
hjälpa dig att sudda bort de onda tankarna.
sorg går inte att undvika,
och jag sörjer med dig söstra mi.
du är värd allt det du drömmer om och du kommer att få det,
imorgon.
när lyckan exploderar i ditt ansikte kan du inte missa det,
och du kan äntligen glömma dina dåliga dagar.
det bor så mycket värme hos dig nu, jag har sett dig bli så mycket mer än vad du själv förstår.
leta inte dom fel som inte finns, ibland faller allt utom kontroll
sagor är fyllda med drama men slutet är alltid lyckligt
en gång var du utan betydelse för mig och nu vill jag bara ta dig under mina vingar.
önskar jag kunde rädda dig från dig själv just nu,
hjälpa dig att sudda bort de onda tankarna.
sorg går inte att undvika,
och jag sörjer med dig söstra mi.
du är värd allt det du drömmer om och du kommer att få det,
imorgon.
när lyckan exploderar i ditt ansikte kan du inte missa det,
och du kan äntligen glömma dina dåliga dagar.
det bor så mycket värme hos dig nu, jag har sett dig bli så mycket mer än vad du själv förstår.
leta inte dom fel som inte finns, ibland faller allt utom kontroll
sagor är fyllda med drama men slutet är alltid lyckligt
torsdag 11 november 2010
i slam, på samhällets botten
tror aldrig jag hört dom orden ifrån min mun eller någon annans. någon slags inpräntad skam det där? HUR kan man inte ha råd att klä sina barn rätt? jo, men jag har väl typ råd men vi måste vänta ut nästa inkomst och kanske ett vinnande bud på tradera. Lager på lager fungerar ju faktiskt, bättre att man väntar och kanske har råd med åtminstonde ETT ordentligt uteplagg.
Vi bor helt okej, har det som vi behöver och lite till. Få saker som behöver uppdateras egentligen och får jag bara jobb i framtiden så tror jag vi har ett vinnande koncept. Vi har inte extrema krav, det mesta som vi finner attraktivt kostar inte skjortan.
men tills dess är jag rätt fattig, kom ihåg det. vi har hela tiden saker hemma för att vi tänker till och storhandlar, inte för att vi är rika. fan, vi har antagligen betydligt mindre att röra oss med än en student som faktiskt oftast inte har 2 kids. väljer man då att lägga pengarna på pilsner så är det ju helt okej, man har ju inga andra ansvar förutom hyran.
jag lagar goda stora middagar för att det är billigare i längden att ha matlådor. även smidigare när man har småbarn, bara att micra när blodsockret dimper.
är förväntningen från andra att man har pengar för att man har familj? det kan kännas så ibland... vårat unnande kräver uppoffringar.
dagens förhoppning: kan man inte få den där jäkla vagnen såld snart så vi kommer ikapp?
tisdag 9 november 2010
melankoli- från ett glashjärta till alla andra
när hösten kommer brukar mörkret fånga mig och släpa mig längs grusiga trottoarer.
konflikter står på schemat när tröttheten får bestämma och det slutar inte som i vanliga fall med resonerande och slutsatser, det slutar snarare med tårar och rödsvullen näsa.
har dock inte känt av så mycket i år... har lovat mig själv att vägra vinterdepression och tvinga mig till träning, solning och allt som eventellt kan göra lite nytta när man är ett känsligt knytt som jag.
men ännu är allt som det ska. förutom den ekonomiska klådan (som alltid verkar klia) så är tillvaron rätt ljus. jag har en hel del att se fram emot och julstämningen har redan börjat infinna sig, tiden finns inte att bryta ihop.
bokade biljetter, färdiga klappar, planer på fler klappar.
Snöstormen kom idag och förutom det snöslask som slår mot ansiktet så gör det mig inte nämnvärt mycket,
bara att utevistelser blir tillfälliga och barnen febriga.
dagens dumle: jag vet vad jag vill och nu kan inte mycket stoppa mig, bara pengarna... alltid pengarna...
konflikter står på schemat när tröttheten får bestämma och det slutar inte som i vanliga fall med resonerande och slutsatser, det slutar snarare med tårar och rödsvullen näsa.
har dock inte känt av så mycket i år... har lovat mig själv att vägra vinterdepression och tvinga mig till träning, solning och allt som eventellt kan göra lite nytta när man är ett känsligt knytt som jag.
men ännu är allt som det ska. förutom den ekonomiska klådan (som alltid verkar klia) så är tillvaron rätt ljus. jag har en hel del att se fram emot och julstämningen har redan börjat infinna sig, tiden finns inte att bryta ihop.
bokade biljetter, färdiga klappar, planer på fler klappar.
Snöstormen kom idag och förutom det snöslask som slår mot ansiktet så gör det mig inte nämnvärt mycket,
bara att utevistelser blir tillfälliga och barnen febriga.
dagens dumle: jag vet vad jag vill och nu kan inte mycket stoppa mig, bara pengarna... alltid pengarna...
söndag 31 oktober 2010
bloggspott
fastnat i sviterna av en mild diskussion rörande uppoffringarna man är redo att göra i föräldraskapet.
kommer väl kanske, möjligtvis, lite ofrivilligt, in på hur mycket motvind även en man får kämpa i för att få sin sjävklara plats som fullvärdig förälder. kanske kan just den kampen vara ännu svårare för en man än för en kvinna. det hela beror såklart på mentaliteten han möter på sin arbetsplats och bland sina vänner men ändå så är det fortfarande i många lägen svårt att få ett jämställt föräldraskap. speciellt om mannen är försörjande i sitt jobb och slits mellan behoven från barnet, kvinnan och arbetsplatsen. vill han verkligen verkligen så får han bränna mer, han kortar ner arbetstiden på jobbet samtidigt som han försöker göra samma jobb. vill vara alla till lags, mycket blir bortprioriterat. har kvinnan inget jobb så försvårar det hela situationen... hon måste ta föräldraledigheten för att inte familjen ska gå i konkurs.
delar man på nätterna är mannen i princip utan sömn. är det väldigt aktiva dagar är även kvinnan sömnlös. utan sömn blir alla ofungerande, zombies, varenda chans till att få koppla bort vardagsslitet blir attraktivt. vännerna hamnar långt ner på prioriteringslistan. utan vänner att prata med så får man bära på många tankar och frustrationer själv om dagarna. speciellt om man är ensam på hemmaplan ofta. i det fallet får ju mannen åtminstonde prata med andra, även om det oftare rör andra saker än vad som sker på hemmaplan. en slags frihet i sammanhanget får man väl kalla det(?).
vem ska handla? vem ska laga mat? vem ska städa? vem ska diska? vem har ansvar för totte? vad gör totte? har totte hällt ut sockret över köksgolvet? vem ska göra rent efter honom?
vem håller i trådarna? vem vet vad som behövs, hur rutinerna ser ut och hur man ska bära sig åt för att genomföra dom?
ja, på nåt vis är det ju ändå rätt lika för de föräldrar som försöker vara lika. har mannen huvudförsörjningen så är kvinnan ofta "huvudföräldern". hon betyder inte nödvändigtvis mer för barnet, men hon betyder nog antagligen mer för att vardagen ska flyta.
du kanske dyker min älskade men jag håller i syretanken
men vi är inte bara redskap, vi är en hel fungerande maskin.
en vardag består inte bara av ett försök till en fungerande jämställd relation.
vi har två skilda personer med två skilda världar att kombinera,
sen tillsätter vi en tredje värld och rör om.
sålänge vi inte ger upp eller slutar försöka så kan vi hitta svaren,
och frågorna tar aldrig slut så fortsätt uthärda.
det kommer söndagar då vi får sova, veckor då allt går rätt,
framtidsutsikter med oändliga möjligheter.
att så många inte lyckas hålla ihop under småbarnsåren är ingen slump...
helt plötsligt ser man sin respektive i klarljus och vartenda ärr och åsikt blir tydlig.
vi får inte glömma varför vi älskar varandra och vi får inte sluta försöka,
man får aldrig sluta försöka!
dagens pil i hjärtemuskeln: saknar varenda liten bilring på härligaste jepson
kommer väl kanske, möjligtvis, lite ofrivilligt, in på hur mycket motvind även en man får kämpa i för att få sin sjävklara plats som fullvärdig förälder. kanske kan just den kampen vara ännu svårare för en man än för en kvinna. det hela beror såklart på mentaliteten han möter på sin arbetsplats och bland sina vänner men ändå så är det fortfarande i många lägen svårt att få ett jämställt föräldraskap. speciellt om mannen är försörjande i sitt jobb och slits mellan behoven från barnet, kvinnan och arbetsplatsen. vill han verkligen verkligen så får han bränna mer, han kortar ner arbetstiden på jobbet samtidigt som han försöker göra samma jobb. vill vara alla till lags, mycket blir bortprioriterat. har kvinnan inget jobb så försvårar det hela situationen... hon måste ta föräldraledigheten för att inte familjen ska gå i konkurs.
delar man på nätterna är mannen i princip utan sömn. är det väldigt aktiva dagar är även kvinnan sömnlös. utan sömn blir alla ofungerande, zombies, varenda chans till att få koppla bort vardagsslitet blir attraktivt. vännerna hamnar långt ner på prioriteringslistan. utan vänner att prata med så får man bära på många tankar och frustrationer själv om dagarna. speciellt om man är ensam på hemmaplan ofta. i det fallet får ju mannen åtminstonde prata med andra, även om det oftare rör andra saker än vad som sker på hemmaplan. en slags frihet i sammanhanget får man väl kalla det(?).
vem ska handla? vem ska laga mat? vem ska städa? vem ska diska? vem har ansvar för totte? vad gör totte? har totte hällt ut sockret över köksgolvet? vem ska göra rent efter honom?
vem håller i trådarna? vem vet vad som behövs, hur rutinerna ser ut och hur man ska bära sig åt för att genomföra dom?
ja, på nåt vis är det ju ändå rätt lika för de föräldrar som försöker vara lika. har mannen huvudförsörjningen så är kvinnan ofta "huvudföräldern". hon betyder inte nödvändigtvis mer för barnet, men hon betyder nog antagligen mer för att vardagen ska flyta.
du kanske dyker min älskade men jag håller i syretanken
men vi är inte bara redskap, vi är en hel fungerande maskin.
en vardag består inte bara av ett försök till en fungerande jämställd relation.
vi har två skilda personer med två skilda världar att kombinera,
sen tillsätter vi en tredje värld och rör om.
sålänge vi inte ger upp eller slutar försöka så kan vi hitta svaren,
och frågorna tar aldrig slut så fortsätt uthärda.
det kommer söndagar då vi får sova, veckor då allt går rätt,
framtidsutsikter med oändliga möjligheter.
att så många inte lyckas hålla ihop under småbarnsåren är ingen slump...
helt plötsligt ser man sin respektive i klarljus och vartenda ärr och åsikt blir tydlig.
vi får inte glömma varför vi älskar varandra och vi får inte sluta försöka,
man får aldrig sluta försöka!
dagens pil i hjärtemuskeln: saknar varenda liten bilring på härligaste jepson
lördag 30 oktober 2010
dvala och sprängningar i ett höstgrått gbg
återkommande trötthet. alternativa motgift verkar som en avtändning. ge det tid.
kräkfria resor mot spåvagnens mecka, degiga pannkakor och random dans till pippi.
bombhot är hetstoff, något vi inte känner av mitt i djurkalaset på kommendörsgatan.
knytet är så långt borta... avsaknaden av den klängiga igeln är som hjärtesorg och
åderbråck man tar med lättnad.
ronja går varmt, luften är kall och vi stänger dörren från solen som är vaken endast i timmar två.
energiknippen vandrar längs ledstången ut för avlastning,
två tömda rispåsar ligger kvar och kallar sig mammor.
c-vitaminbrus, välkommet rus och laddarna in inför kvällen.
kräkfria resor mot spåvagnens mecka, degiga pannkakor och random dans till pippi.
bombhot är hetstoff, något vi inte känner av mitt i djurkalaset på kommendörsgatan.
knytet är så långt borta... avsaknaden av den klängiga igeln är som hjärtesorg och
åderbråck man tar med lättnad.
ronja går varmt, luften är kall och vi stänger dörren från solen som är vaken endast i timmar två.
energiknippen vandrar längs ledstången ut för avlastning,
två tömda rispåsar ligger kvar och kallar sig mammor.
c-vitaminbrus, välkommet rus och laddarna in inför kvällen.
tisdag 26 oktober 2010
sömn efterlyses!
inatt sov jag på madrass inne hos M.
hon hade haft en tuff dag minst sagt och jag behöver komma ifrån nattsnuttandet, av sonen då.
vet inte om det är till någon direkt hjälp.
först vaknade sonen och jag knöt ihop händer och fötter för att inte komma till undsättning,
sen vaknade M och grät efter mamma. - Jag är här sa jag, gå och lägg dig igen. accepterande drog hon sig tillbaka. sen vaknade hon ungefär en gång i timmen och frågade - mamma? varpå jag svarade - här! och hon somnade om. på morgonen runt 6 kom hon ändå nedkrypandes...
har alltid tänkt att ju mer närhet och trygghet jag ger mina barn desto mer självständiga blir dom men nu börjar jag tvivla. försökte ju häromdagen att få henne att somna själv efter saga och sång men hon ville inte ge med sig utan klättrade halvt innanför huden på mig innan vi till slut fick gå och lägga oss allihopa i "gemensamma sängen".
trevlig kväll! 10 gånger gick jag och stoppade om henne innan tålamodet var helt slut och jag gav upp. hon verkade snarare bara bli osäker och otrygg. hon var helt enkelt inte redo.
vilka nätter! jag efterlyser en hel natt med god ostörd sömn, det var alltför länge sen! (läs innan lillan föddes för 2,5 år sen).
vet inte var jag ska börja... vill jag sluta amma? då måste jag ju nästan göra det helt för lilleman blir ju helt toksnuttig när det är så ojämna tider.
jag måste satsa på en långvarig lösning och dom lösningarna tar ofta väldigt lång tid att genomföra.
Dvs, jag bör kanske sova vidare på madrassen, lämna sonen åt mannen och få lillan trygg i sin egen säng för hela nätterna.
man bli knäpp utan sömn, ens moral är överallt och ingenstans, uppfostran handlar om nej nej nej varvat med kramar och en del film eftersom orken inte räcker till någon större fantasi.
nästa liv så ska jag aldrig börja amma så vi kan ta varannan natt.
det här livet så jobbar olle oftast kvällar, nätter och jag är ensam både med kvällsbestyr och morgonbestyr.
dagens ärkesuck: jag har helt bananat mig in på buljong som verkligen förhöjer ALLT, och jag har blivit rätt grym i köket. så ser jag ett helt program om tillsatser och skador där buljongen ses som en riktig mördare! ska man orka ta till sig detta eller fortsätta som en normal person och bara leva?
hon hade haft en tuff dag minst sagt och jag behöver komma ifrån nattsnuttandet, av sonen då.
vet inte om det är till någon direkt hjälp.
först vaknade sonen och jag knöt ihop händer och fötter för att inte komma till undsättning,
sen vaknade M och grät efter mamma. - Jag är här sa jag, gå och lägg dig igen. accepterande drog hon sig tillbaka. sen vaknade hon ungefär en gång i timmen och frågade - mamma? varpå jag svarade - här! och hon somnade om. på morgonen runt 6 kom hon ändå nedkrypandes...
har alltid tänkt att ju mer närhet och trygghet jag ger mina barn desto mer självständiga blir dom men nu börjar jag tvivla. försökte ju häromdagen att få henne att somna själv efter saga och sång men hon ville inte ge med sig utan klättrade halvt innanför huden på mig innan vi till slut fick gå och lägga oss allihopa i "gemensamma sängen".
trevlig kväll! 10 gånger gick jag och stoppade om henne innan tålamodet var helt slut och jag gav upp. hon verkade snarare bara bli osäker och otrygg. hon var helt enkelt inte redo.
vilka nätter! jag efterlyser en hel natt med god ostörd sömn, det var alltför länge sen! (läs innan lillan föddes för 2,5 år sen).
vet inte var jag ska börja... vill jag sluta amma? då måste jag ju nästan göra det helt för lilleman blir ju helt toksnuttig när det är så ojämna tider.
jag måste satsa på en långvarig lösning och dom lösningarna tar ofta väldigt lång tid att genomföra.
Dvs, jag bör kanske sova vidare på madrassen, lämna sonen åt mannen och få lillan trygg i sin egen säng för hela nätterna.
man bli knäpp utan sömn, ens moral är överallt och ingenstans, uppfostran handlar om nej nej nej varvat med kramar och en del film eftersom orken inte räcker till någon större fantasi.
nästa liv så ska jag aldrig börja amma så vi kan ta varannan natt.
det här livet så jobbar olle oftast kvällar, nätter och jag är ensam både med kvällsbestyr och morgonbestyr.
dagens ärkesuck: jag har helt bananat mig in på buljong som verkligen förhöjer ALLT, och jag har blivit rätt grym i köket. så ser jag ett helt program om tillsatser och skador där buljongen ses som en riktig mördare! ska man orka ta till sig detta eller fortsätta som en normal person och bara leva?
torsdag 21 oktober 2010
spädgrisar
kladdunge, kvaddunge, daddunge
skitunge, slitunge, smitunge
skräp, knorr, prutt
gris, liten, snutt
jag sover lite, tränar mycket
och försöker att hålla mitt tålamod vid liv.
men mitt i allt så slås jag av en överväldigande kärlek,
till mina barn och till min man och till mitt liv.
får ännu en gång reda på att det oftast är som värst när
man förstår att det är som bäst.
rädd för att tomheten ska ta över en när man helt plötsligt
förgås i lycka, man mår nästan illa av hur smörigt kär man
är i sin familj.
stör mig offantligt på hur allt i hemmet ligger på vänt
och samtidigt studsar jag fram med min dotter på käpphäst
och dansar till maskinen med min son på armen.
kanske är det beskrivande för allt folk som tror att det bara är jobb och
kläng och hopplöst. barn är alla dom sakerna och jättemycket mer.
utmanande, sökande och förbryllande kloka.
jag önskar jag kunde ge hälften tillbaka av vad dom ger till mig...
dagens kvällsmiddag: fiskgryta a la mamma san, mustig och duglig för alla familjemedlemmar.
mamma sans fiskgryta ca 4 pers.
1 st torskfilé
4 medelstora potatisar
1 stor morot
1 dl ärtor
1 gullök
1 fiskbuljong
1 grönsaksbuljong
1 lagerblad
skvätten grädde
fisksås
soya
peppar
fräs löken i lite olivolja och tillsätt ca 1 liter vatten. potatisen och moroten skalas och skärs i små bitar, lägg dem sedan i vattnet ihop med buljongen och låt koka en stund. innan de är helt mjuka tillsätt fisk, ärtor och övriga kryddor, häll över en skvätt grädde. låt koka tills potatisen och mortterna är helt mjuka.
voila!
skitunge, slitunge, smitunge
skräp, knorr, prutt
gris, liten, snutt
jag sover lite, tränar mycket
och försöker att hålla mitt tålamod vid liv.
men mitt i allt så slås jag av en överväldigande kärlek,
till mina barn och till min man och till mitt liv.
får ännu en gång reda på att det oftast är som värst när
man förstår att det är som bäst.
rädd för att tomheten ska ta över en när man helt plötsligt
förgås i lycka, man mår nästan illa av hur smörigt kär man
är i sin familj.
stör mig offantligt på hur allt i hemmet ligger på vänt
och samtidigt studsar jag fram med min dotter på käpphäst
och dansar till maskinen med min son på armen.
kanske är det beskrivande för allt folk som tror att det bara är jobb och
kläng och hopplöst. barn är alla dom sakerna och jättemycket mer.
utmanande, sökande och förbryllande kloka.
jag önskar jag kunde ge hälften tillbaka av vad dom ger till mig...
dagens kvällsmiddag: fiskgryta a la mamma san, mustig och duglig för alla familjemedlemmar.
mamma sans fiskgryta ca 4 pers.
1 st torskfilé
4 medelstora potatisar
1 stor morot
1 dl ärtor
1 gullök
1 fiskbuljong
1 grönsaksbuljong
1 lagerblad
skvätten grädde
fisksås
soya
peppar
fräs löken i lite olivolja och tillsätt ca 1 liter vatten. potatisen och moroten skalas och skärs i små bitar, lägg dem sedan i vattnet ihop med buljongen och låt koka en stund. innan de är helt mjuka tillsätt fisk, ärtor och övriga kryddor, häll över en skvätt grädde. låt koka tills potatisen och mortterna är helt mjuka.
voila!
måndag 18 oktober 2010
hakuna matata
nej jag ljuger, jag lämnar faktiskt inte min kropp och min själ.
men jag fram emot framåt, lastar av små väskor från bagaget och reser igen.
ser ni ljuset?
man kan ta sig an gamla problem med nya metoder,
det finns ett facit nu och jag törs lita på mig själv.
godnatt käglor, godmorgon sol.
hej hurra, adjö magknip.
separationen är mer ångest än vad ångesten någonsin igen får vara.
på listan kan jag pricka av självförakt.
jag kan pricka av förakt för självförakten.
jag behöver ingen guide för att bli religiös,
ingen avslutad hög utbildning för att vara proffesionell,
ingen perfekt kropp för att vara snygg,
ingen handhållning för att våga kasta mig ut.
men ändå vill jag tacka dig, för att du alltid ser mina bästa kvalitéer när jag har svårt att hitta dom själv.
för att du oftast känner mig bättre än vad jag själv gör.
för att jag har fått vara mer än mig själv när jag försökt att landa.
för att du accepterat mina krokiga vägar brevid dina raka.
hur kan du vara så säker?
slank som en flaska och fertil som en frögurka
fann mig till rätta i ett hörn av öppnis, med en tidning om föräldraskap och en artikel om "MILF`S".
underligt fenomen det där. lätt att tänka att det är ännu ett krav som skapats ifrån männen men jag skulle nog snarare tro att det skapats av kvinnorna själva. att uppnå det "omöjliga", att se vältränad och alert ut trots att man är nyförlöst. någon slags omänsklig skönhet.
det ouppnåeliga är idealet. så har det ju egentligen alltid varit. hy som siden, rynkfri trots att man passerat 50, inte ett stretchmärke eller någon degmage som avslöjar att man burit och fött barn. bröst vid hakan, alltid tid för sminkning och håruppsättning.
men en MILF är ju fortfarande i betraktarens ögon... dom flesta män som lever ihop med en kvinna dom älskar kommer ju antagligen att se kvinnan med guldskimrande kanter oavsett vilka små skavanker som uppkommer genom livet. och vice versa. kan ju bara tala för mig/oss men jag tror nästan guldskimret bara ökar genom allt man upplever ihop, även om det tillför ärrvävnad och tyngdkraft.
men för de flesta kvinnor verkar idealet alltid vara densamma... trådsmal, bystig eller åtminstonde fast i kroppen. välvårdat långt hår och en lagomt smakfull utstyrsel, inte för ung och inte för gammal.
för kvinnor ska kvinnan vara ouppnåelig, eftersträvansvärd, en gudinna, så lagom och ändå helt jävla omöjlig. lagom jämställd; ena benet i en modern affärskvinnas politiskt korrekta värld, det andra i bullbakandets och barnpassandets.
jag tycker synd om oss som aldrig kommer kunna vara ense om att vara oense, respektera varandras olikheter och prioriteringar, se kvalitéer bortom polarn o pyret, vällingflaskor och sockiplast. våga närma oss varandra i en tro på att det finns bakomliggande orsaker, en slags naiv positiv inställning till andra kvinnor. för vi vet väl alla hur tufft det kan vara? men vi kan också lära oss av dom som ser grönt gräs.
vet att det existerar, men det behövs mer...
och ropen ska skalla, lagom perfekt morsa till alla!
dagens ps: ja, jag vet att det finns män också men nu är det svårt för mig att se saker ur en mans perspektiv. så gör en egen blogg då! damn it.
underligt fenomen det där. lätt att tänka att det är ännu ett krav som skapats ifrån männen men jag skulle nog snarare tro att det skapats av kvinnorna själva. att uppnå det "omöjliga", att se vältränad och alert ut trots att man är nyförlöst. någon slags omänsklig skönhet.
det ouppnåeliga är idealet. så har det ju egentligen alltid varit. hy som siden, rynkfri trots att man passerat 50, inte ett stretchmärke eller någon degmage som avslöjar att man burit och fött barn. bröst vid hakan, alltid tid för sminkning och håruppsättning.
men en MILF är ju fortfarande i betraktarens ögon... dom flesta män som lever ihop med en kvinna dom älskar kommer ju antagligen att se kvinnan med guldskimrande kanter oavsett vilka små skavanker som uppkommer genom livet. och vice versa. kan ju bara tala för mig/oss men jag tror nästan guldskimret bara ökar genom allt man upplever ihop, även om det tillför ärrvävnad och tyngdkraft.
men för de flesta kvinnor verkar idealet alltid vara densamma... trådsmal, bystig eller åtminstonde fast i kroppen. välvårdat långt hår och en lagomt smakfull utstyrsel, inte för ung och inte för gammal.
för kvinnor ska kvinnan vara ouppnåelig, eftersträvansvärd, en gudinna, så lagom och ändå helt jävla omöjlig. lagom jämställd; ena benet i en modern affärskvinnas politiskt korrekta värld, det andra i bullbakandets och barnpassandets.
jag tycker synd om oss som aldrig kommer kunna vara ense om att vara oense, respektera varandras olikheter och prioriteringar, se kvalitéer bortom polarn o pyret, vällingflaskor och sockiplast. våga närma oss varandra i en tro på att det finns bakomliggande orsaker, en slags naiv positiv inställning till andra kvinnor. för vi vet väl alla hur tufft det kan vara? men vi kan också lära oss av dom som ser grönt gräs.
vet att det existerar, men det behövs mer...
och ropen ska skalla, lagom perfekt morsa till alla!
dagens ps: ja, jag vet att det finns män också men nu är det svårt för mig att se saker ur en mans perspektiv. så gör en egen blogg då! damn it.
onsdag 13 oktober 2010
önskeanekdot
varför kan jag inte få höra berättelsen om mitt lyckträffande liv?
jag vet att jag har mycket att vara lycklig över och ÄR lycklig över massor,
men jag vill få creds för´t bara!
mamma mutta stökar, sorterar och pedagogikar till förbannelse.
säg inte att jag är duktig, kalla mig lycklig.
vad duktig du var nu m, vad duktig du är, vad du KAN.
(du behöver inte kunna ett skvatt, du kan ligga som en pinne i sängen hela ditt
liv och ändå skänka mig glädje men jag önskar dig mer).
låt det inte smitta!
vad lycklig du är, och härlig, och glad.
jag är också härlig! och duktig... viktigt ord det där, duktig?
jag kan göra allt, jag gör väldigt mycket, men är jag mindre värd med fötterna på bordet
och en delicatoboll i handen? ja... för vem? för mig?
jag gillar att ha rent. men det är ju inte så stökigt.
men vem gör det om inte jag det? ingen, kan du stå ut med damm på toasitsen, tandkräm på kaklet och
tavlor som hänger snett? *morr* nej, ja, kanske?
ordning ger mig tillfredsställelse. för jag har ett så rörigt inre. där mina känslor och tankar blir kaos blir allt jag rör vid perfektion.
och om jag släpper perfektionen? återkommer...
dagens rätt: pastasallad till lunch. hemmagjord lasagne till middag. pastadeg from scratch! duktig... käften!
jag vet att jag har mycket att vara lycklig över och ÄR lycklig över massor,
men jag vill få creds för´t bara!
mamma mutta stökar, sorterar och pedagogikar till förbannelse.
säg inte att jag är duktig, kalla mig lycklig.
vad duktig du var nu m, vad duktig du är, vad du KAN.
(du behöver inte kunna ett skvatt, du kan ligga som en pinne i sängen hela ditt
liv och ändå skänka mig glädje men jag önskar dig mer).
låt det inte smitta!
vad lycklig du är, och härlig, och glad.
jag är också härlig! och duktig... viktigt ord det där, duktig?
jag kan göra allt, jag gör väldigt mycket, men är jag mindre värd med fötterna på bordet
och en delicatoboll i handen? ja... för vem? för mig?
jag gillar att ha rent. men det är ju inte så stökigt.
men vem gör det om inte jag det? ingen, kan du stå ut med damm på toasitsen, tandkräm på kaklet och
tavlor som hänger snett? *morr* nej, ja, kanske?
ordning ger mig tillfredsställelse. för jag har ett så rörigt inre. där mina känslor och tankar blir kaos blir allt jag rör vid perfektion.
och om jag släpper perfektionen? återkommer...
dagens rätt: pastasallad till lunch. hemmagjord lasagne till middag. pastadeg from scratch! duktig... käften!
tisdag 5 oktober 2010
komprimerad semester
i stora drag...
åka bil, åksjuka, åke, tjafs och föräldrahem.
kälarneresa, nyfödd, familjen, tjafs, trötthet och frost.
backeresa, dunderklumpen, tjocksocksmys, kärlek,
trötthet och reda.
kärlek, mildhet, familjen, kramar, utveckling och sämja.
slutligen i hemmets ro, jetlag men med ett lugn.
ibland krävs faktiskt ett jävla helvete för att skapa ett lugn!
lösningen ligger inte alltid i långa samtal, frustration och lösningar.
facit finns inte alltid nergrävd inom oss att plocka fram som långa maskar.
ibland får man titta utåt, se annorlunda, prata om annat.
ibland finns kärleken på andra ställen än i de gamla uttjatade kläderna på golvet.
jag tror jag tycker om mig själv nu,
men jobbar hårt för att älska mig.
dagens kära bullen: har min bukmuskulatur gått av på mitten? hört talas om att det händer många i samband med graviditet och nu verkar det alltså ha hänt, det känns som ett helvetesgap där i mitten. då måste jag alltså sys ihop igen för att bli av med klumpen? *gulp*
åka bil, åksjuka, åke, tjafs och föräldrahem.
kälarneresa, nyfödd, familjen, tjafs, trötthet och frost.
backeresa, dunderklumpen, tjocksocksmys, kärlek,
trötthet och reda.
kärlek, mildhet, familjen, kramar, utveckling och sämja.
slutligen i hemmets ro, jetlag men med ett lugn.
ibland krävs faktiskt ett jävla helvete för att skapa ett lugn!
lösningen ligger inte alltid i långa samtal, frustration och lösningar.
facit finns inte alltid nergrävd inom oss att plocka fram som långa maskar.
ibland får man titta utåt, se annorlunda, prata om annat.
ibland finns kärleken på andra ställen än i de gamla uttjatade kläderna på golvet.
jag tror jag tycker om mig själv nu,
men jobbar hårt för att älska mig.
dagens kära bullen: har min bukmuskulatur gått av på mitten? hört talas om att det händer många i samband med graviditet och nu verkar det alltså ha hänt, det känns som ett helvetesgap där i mitten. då måste jag alltså sys ihop igen för att bli av med klumpen? *gulp*
onsdag 22 september 2010
amma hela etablissemanget
jag helammar min son, liksom jag helammade våran dotter (i 1 år!).
jag har aldrig sett det som att jag måste eller som att det inte finns andra alternativ,
det finns många som inte kan eller vill och det förstår och respekterar jag.
ibland tittar jag ner på dig, du lille, ser hur dina kinder blir rödmosiga vid
ansträngningen av till slut lyckas klämma ut små strilor av mjölk.
fascinerande hur det är möjligt ens, att jag kan ge dig mat och du redan vet
om att du vill ha den maten.
om O hade varit hemma så hade han gett barnen den mat och tid dom krävt,
jag har aldrig tvivlat på det, därför har jag inte heller krävt det (även om våran ekonomi gjort just det).
i politiken började samtalet om bröstpumpar, man talar om att i jämställdhetens tecken dela upp matningen mellan mamma och pappa eller att en pappa lika gärna kan vara hemma från livets start.
det tvivlar jag inte heller på! bara på att alla mödrar är tillräckligt ihopläkta i kropp och själ efter den största hormoninställningen och fysiska ansträngingen i deras liv för att klara av att inställa sig måndagen därefter.
jag har haft tur med mycket. min man har inte krävt något av mig utöver att jag kan ta hand om mig själv och barnen (vilket ju såklart är en dag - till - dagfråga), mina förlossningar har varit väldigt snabba och jag har inte varit ett lapptäcke därefter. amningen har fungerat, barnen har sovit och jag har kunnat gå ut och lufta mig, träffa vänner, ha ett hyfsat normalt liv alltså.
men jag tror att det som jag erkänner mig ha tur med alltså inte är något norm utan har att göra med slump och inställning. jag kan se mig omkring på så många kvinnor, och STARKA kvinnor, som fortfarande inte ser sitt eget värde. dom försöker lappa ihop vardagen samtidigt som nätterna är sömnlösa. dom planerar och slåss bland flaskor och ersättning när dom känner att "gud" övergivit deras bröst och mjölken inte vill rinna till.
samtidigt har dom en oförstående man som inte förstår vilket jobb som utförs på hemmaplan, att det psykiskt är så mycket tyngre att vara fullständigt närvarande för barnen hemma än att utföra en arbetsdag. män som inte förstår hur man inte kunnat hinna med tvätten, det gör dom ju alltid när dom själva är hemma? varje dag är inte en dag ibland och alla kvinnor älskar inte att hushålla.
plötsligt förstår jag hur allt hänger samman... hur kanske bröstpumpar skulle lösa mycket av förståelsen mellan arbetaren och hemmaföräldern. hur relationer skulle bli friskare och föräldrar skulle bli gladare. att det ibland krävs lite lagstiftning och tyglar för att väcka eftertänksamhet.
men att pumpa? fyfan. det sliter sönder ens kropp och är kladdigt och jobbigt (tycker jag). ersättningen har varit lösningen för oss och idag läser jag både till körkort och har tid för träning och vänner.
men den som inte är hemma kommer aldrig förstå sig på hur det är att vara hemma om han inte är hemma så låt honom vara hemma, på riktigt!
läste nånstans att en mer jämställd föräldraförsäkring ger större chanser för relationen att hålla, det hade man statistik på...
dagens huvudvärk: tröttheten är förjävlig, och idag är jag ensam från natt till natt. ibland måste man bara tycka lite synd om sig själv, det är övergående!
jag har aldrig sett det som att jag måste eller som att det inte finns andra alternativ,
det finns många som inte kan eller vill och det förstår och respekterar jag.
ibland tittar jag ner på dig, du lille, ser hur dina kinder blir rödmosiga vid
ansträngningen av till slut lyckas klämma ut små strilor av mjölk.
fascinerande hur det är möjligt ens, att jag kan ge dig mat och du redan vet
om att du vill ha den maten.
om O hade varit hemma så hade han gett barnen den mat och tid dom krävt,
jag har aldrig tvivlat på det, därför har jag inte heller krävt det (även om våran ekonomi gjort just det).
i politiken började samtalet om bröstpumpar, man talar om att i jämställdhetens tecken dela upp matningen mellan mamma och pappa eller att en pappa lika gärna kan vara hemma från livets start.
det tvivlar jag inte heller på! bara på att alla mödrar är tillräckligt ihopläkta i kropp och själ efter den största hormoninställningen och fysiska ansträngingen i deras liv för att klara av att inställa sig måndagen därefter.
jag har haft tur med mycket. min man har inte krävt något av mig utöver att jag kan ta hand om mig själv och barnen (vilket ju såklart är en dag - till - dagfråga), mina förlossningar har varit väldigt snabba och jag har inte varit ett lapptäcke därefter. amningen har fungerat, barnen har sovit och jag har kunnat gå ut och lufta mig, träffa vänner, ha ett hyfsat normalt liv alltså.
men jag tror att det som jag erkänner mig ha tur med alltså inte är något norm utan har att göra med slump och inställning. jag kan se mig omkring på så många kvinnor, och STARKA kvinnor, som fortfarande inte ser sitt eget värde. dom försöker lappa ihop vardagen samtidigt som nätterna är sömnlösa. dom planerar och slåss bland flaskor och ersättning när dom känner att "gud" övergivit deras bröst och mjölken inte vill rinna till.
samtidigt har dom en oförstående man som inte förstår vilket jobb som utförs på hemmaplan, att det psykiskt är så mycket tyngre att vara fullständigt närvarande för barnen hemma än att utföra en arbetsdag. män som inte förstår hur man inte kunnat hinna med tvätten, det gör dom ju alltid när dom själva är hemma? varje dag är inte en dag ibland och alla kvinnor älskar inte att hushålla.
plötsligt förstår jag hur allt hänger samman... hur kanske bröstpumpar skulle lösa mycket av förståelsen mellan arbetaren och hemmaföräldern. hur relationer skulle bli friskare och föräldrar skulle bli gladare. att det ibland krävs lite lagstiftning och tyglar för att väcka eftertänksamhet.
men att pumpa? fyfan. det sliter sönder ens kropp och är kladdigt och jobbigt (tycker jag). ersättningen har varit lösningen för oss och idag läser jag både till körkort och har tid för träning och vänner.
men den som inte är hemma kommer aldrig förstå sig på hur det är att vara hemma om han inte är hemma så låt honom vara hemma, på riktigt!
läste nånstans att en mer jämställd föräldraförsäkring ger större chanser för relationen att hålla, det hade man statistik på...
dagens huvudvärk: tröttheten är förjävlig, och idag är jag ensam från natt till natt. ibland måste man bara tycka lite synd om sig själv, det är övergående!
lördag 18 september 2010
en röst för hjärtats rast
vem är jag om jag inte jobbar och studerar?
många tycker att föräldraledigheten är en ledighet, själv har jag sett dessa 2 år som bland det viktigaste i mitt liv. jag ska inte bara se till att mina barn har kläder på kroppen, rena blöjor och får mat när dom behöver utan även se till att de känner sig trygga, fria att utvecklas och får stimulans och tröst när det krävs.
den som tycker att föräldraledigheten var ledig har nog helt enkelt inte fått barn (eller bara lagt upp benen och hoppats på det bästa).
idag har jag röstat med mer själ och eftertänksamhet än någonsin (1 gång tidigare) förr. jag är fortfarande inte i närheten så insatt som många vänner till mig men man kan ju bara gå på känsla för vad som faktiskt händer i slutändan går ju bara att sia om.
nja, nu tänker jag nog inte lägga ut mitt exakta val såhär, det känns som om jag måste stå till svars för det då. men att jag ligger mer åt det rödgröna hållet än åt det blå har nog många redan gissat.
innan vi besökte vallokalen så rådfrågade jag min 2-åring om hur hon tyckte jag skulle rösta. jag frågade - vad vill du ha för framtid? hon svarade - nä mamma, inte ha framtid! dom kloka små liven...
sen provade jag att fråga om färg istället -rödgrön eller blå m? hon skriade med förtjusning lila och så gav jag upp eventuell hjälp ifrån barnen.
nu i efterhand så trodde jag man kunde känna sig lugn. besväret att gå till en vallokal och slicka kuvert är ju över, resten går ju inte att styra över. men jag känner mig ännu lite uppstressad, vilket resultat blir det? kommer jag att bry mig, bli arg eller börja tro på en förändring? just nu känns det som om jag inte vet om det spelar någon roll alls vad man väljer, men man ju alltid hoppas!
tänderna har jag även hunnit med att inspektera. g8 or och b2or mådde bra, inga tecken på karies men i behov av tandtråd. jaha, ok, vi ses om 2 år igen! alltid lika rafflande... jag behåller fiskfenorna i gluggarna tills mannen börjar klaga på mina kyssar.
annars så är läget under kontroll just nu och det känns bra.
nu vill jag ha nya tider, ny regering och lite svängrum när jag ska välja studier för framtiden!
dagens blötkyss: går till mona sahlin för en underbar debatt. jag förstår inte hur man kan tycka att man är smart om man röstar blått för jag är rätt korkad men t om jag fattar de rödgröna är bättre!
många tycker att föräldraledigheten är en ledighet, själv har jag sett dessa 2 år som bland det viktigaste i mitt liv. jag ska inte bara se till att mina barn har kläder på kroppen, rena blöjor och får mat när dom behöver utan även se till att de känner sig trygga, fria att utvecklas och får stimulans och tröst när det krävs.
den som tycker att föräldraledigheten var ledig har nog helt enkelt inte fått barn (eller bara lagt upp benen och hoppats på det bästa).
idag har jag röstat med mer själ och eftertänksamhet än någonsin (1 gång tidigare) förr. jag är fortfarande inte i närheten så insatt som många vänner till mig men man kan ju bara gå på känsla för vad som faktiskt händer i slutändan går ju bara att sia om.
nja, nu tänker jag nog inte lägga ut mitt exakta val såhär, det känns som om jag måste stå till svars för det då. men att jag ligger mer åt det rödgröna hållet än åt det blå har nog många redan gissat.
innan vi besökte vallokalen så rådfrågade jag min 2-åring om hur hon tyckte jag skulle rösta. jag frågade - vad vill du ha för framtid? hon svarade - nä mamma, inte ha framtid! dom kloka små liven...
sen provade jag att fråga om färg istället -rödgrön eller blå m? hon skriade med förtjusning lila och så gav jag upp eventuell hjälp ifrån barnen.
nu i efterhand så trodde jag man kunde känna sig lugn. besväret att gå till en vallokal och slicka kuvert är ju över, resten går ju inte att styra över. men jag känner mig ännu lite uppstressad, vilket resultat blir det? kommer jag att bry mig, bli arg eller börja tro på en förändring? just nu känns det som om jag inte vet om det spelar någon roll alls vad man väljer, men man ju alltid hoppas!
tänderna har jag även hunnit med att inspektera. g8 or och b2or mådde bra, inga tecken på karies men i behov av tandtråd. jaha, ok, vi ses om 2 år igen! alltid lika rafflande... jag behåller fiskfenorna i gluggarna tills mannen börjar klaga på mina kyssar.
annars så är läget under kontroll just nu och det känns bra.
nu vill jag ha nya tider, ny regering och lite svängrum när jag ska välja studier för framtiden!
dagens blötkyss: går till mona sahlin för en underbar debatt. jag förstår inte hur man kan tycka att man är smart om man röstar blått för jag är rätt korkad men t om jag fattar de rödgröna är bättre!
onsdag 15 september 2010
stora kisslyckan
tänk så lite som kan vända en gammal sliten morsa... m, stora tjejen, har under en tid velat ha trosor och gå på toaletten. med en skittjatig mamma, efter att ha fastnat i toaletten och kissat ner golvet några gånger så trodde jag hon aldrig mer skulle vilja ha trosorna på. jodå, hon tog lika bestämt på sig trosorna idag och jag bytte till en pottstol som hon själv kunde sätta sig på. sen gnällde jag, tjatade jag och gjorde allting fel några gånger, till slut sa hon åt mig att gå ut och hon kom stunden senare ut och hävdade stolt att hon minsann hade kissat klart nu. jodå, längst ner i potten fanns en gul liten pöl (likaså några droppar på golvet och i byxorna) MEN stoltheten i mig visste inga gränser. kändes som hon bemästrat den stora konsten att gå på toaletten mot alla odds!
dock så har vi väl alla lärt oss att gå på toaletten förr eller senare och i gamla tider bar man väl inte på så mycket fakta om hur man skulle gå till väga. men ändå, 2 år och självlärd i princip.
barn bär hela ens hjärta i handen och kan med samma sak en gång göra en förtvivlad som göra en stolt och överlycklig.
oron och rädslan gör en ont med 1 barn men kan äta upp en helt med 2. jag kan inte längre ge dig allt du behöver mitt barn, inte precis när du önskar det i vart fall. när du ramlar och gråter och jag ammar, lagar mat och pratar i telefon samtidigt så får du ibland vänta. vet du ändå hur mycket jag önskat att jag bara kunde släppa hela livet och hålla om dig unge? och vet min nytillkomna att hans långa väntetider när allt ska göras och humöret är otåligt att jag ändå älskar honom och gör mitt bästa för att vi ska ha längre stunder av mys därefter?
mina begränsningar som förälder kommer aldrig sitta i min kärlek till barnen,
dom sitter i mitt huvud och i dom dagar då allt går fel.
om man hela tiden ifrågasätter sig själv och vill lära sig,
gör sitt yttersta för att ge barnen tid och tröst,
lägger den energi man utvinner på lek och skoj,
och alltid ser till att barnen får det bästa av en;
kan man verkligen då vara en så usel förälder som man ibland får för sig?
dagens kisslycka: vi ÄR faktiskt 2 om allt även om jag ibland känner mig så 1
dock så har vi väl alla lärt oss att gå på toaletten förr eller senare och i gamla tider bar man väl inte på så mycket fakta om hur man skulle gå till väga. men ändå, 2 år och självlärd i princip.
barn bär hela ens hjärta i handen och kan med samma sak en gång göra en förtvivlad som göra en stolt och överlycklig.
oron och rädslan gör en ont med 1 barn men kan äta upp en helt med 2. jag kan inte längre ge dig allt du behöver mitt barn, inte precis när du önskar det i vart fall. när du ramlar och gråter och jag ammar, lagar mat och pratar i telefon samtidigt så får du ibland vänta. vet du ändå hur mycket jag önskat att jag bara kunde släppa hela livet och hålla om dig unge? och vet min nytillkomna att hans långa väntetider när allt ska göras och humöret är otåligt att jag ändå älskar honom och gör mitt bästa för att vi ska ha längre stunder av mys därefter?
mina begränsningar som förälder kommer aldrig sitta i min kärlek till barnen,
dom sitter i mitt huvud och i dom dagar då allt går fel.
om man hela tiden ifrågasätter sig själv och vill lära sig,
gör sitt yttersta för att ge barnen tid och tröst,
lägger den energi man utvinner på lek och skoj,
och alltid ser till att barnen får det bästa av en;
kan man verkligen då vara en så usel förälder som man ibland får för sig?
dagens kisslycka: vi ÄR faktiskt 2 om allt även om jag ibland känner mig så 1
måndag 13 september 2010
den berömda väggen
en morgon av stress, sura miner, läckande blöjor, torra mackor, dålig fantasi, ångest, nagelfixering, barnskrik, nagefixering, barnskrik, tröstande, tv-underhållning, dåligt samvete, ångest SMACK! in i väggen
en dag av dålig fantasi, tv-underhållning, halvhjärtad lek, ångest, kärlek, smärta, mer tv, tvätt, barnskrik, tvätt, barnskrik, dåligt samvete, ångest SMACK! in i väggen
en kväll av ensamhet, trötthet, smärta, dålig fantasi, tv-underhållning, tvätt, halvhjärtad lek, skitsnack, dåligt samvete, trötthet, ensamhet, ångest SMACK! in i väggen
man behöver inte jobba för att gå in i väggen men behöver gå in i väggen för att börja jobba med saker och ting..
godnatt!
dagens ps. hur mycket man än stänger av tv:n, leker med m och jollrar med j så går det inte att göra det utan hjärta, och mitt hjärta är på villovägar. en bit i malmö, 2 i mitt hem och en bit krossad.
en dag av dålig fantasi, tv-underhållning, halvhjärtad lek, ångest, kärlek, smärta, mer tv, tvätt, barnskrik, tvätt, barnskrik, dåligt samvete, ångest SMACK! in i väggen
en kväll av ensamhet, trötthet, smärta, dålig fantasi, tv-underhållning, tvätt, halvhjärtad lek, skitsnack, dåligt samvete, trötthet, ensamhet, ångest SMACK! in i väggen
man behöver inte jobba för att gå in i väggen men behöver gå in i väggen för att börja jobba med saker och ting..
godnatt!
dagens ps. hur mycket man än stänger av tv:n, leker med m och jollrar med j så går det inte att göra det utan hjärta, och mitt hjärta är på villovägar. en bit i malmö, 2 i mitt hem och en bit krossad.
fredag 10 september 2010
kvarteret bubblan
funderar ni aldrig på hur andra tolkar er? eller kallar er? jag som kan få stora flippen och gorma som besatt, eller skutta högljutt, spela gitarr falskt och försöka sjunga med i everybody hurts och pippi långstrump. med tanke på hur mycket jag hör lär väl vi höras minst lika mycket... dampmorsan eller gapkärringen?
men ute på gården är vi alla hur sansade och lugna som helst. precis lagom stränga föräldrar, precis lagom ungdomliga och lekfulla. precis jätteduktiga på att hantera grill och laga mat. det finns helt enkelt en egen sorts status på små instängda gårdar. det påminner om när jag var liten och gick lågstadiet på landet. bönderna följer också modet, tro inget annat! men trenderna har dom själva byggt upp och samma trend kan hålla i tiotals år. oftast så kommer samma trend som i stockholm, bara en 4-5 år efter. när jag gick i lågstadiet var det keps bakofram med lång lugg ut genom hålet som gällde. övrig klädsel oviktig. hade man som jag inte så mycket lugg att skryta med så fick man kompensera det med en slags combover och dra fram lite längre hår från nacken.
ofta så tänker jag nog på grannarna som kompisarna i lågstadiet. det var lagom komplicerat, man lärde känna varandra lagom mycket. man hade självdistans och humor utan ansvar. man kallade dom för kompisar fastän dom mera bara var några som råkade befinna sig i samma skola. man skapade en egen livststil och sina egna trender.
klädmodet ligger det dock rejäla skillnader i. generation adidas möter monkikidsen möter 90talshopen och så såklart de som klär sig i rynkor och begonior.
dagens skit-aj: min rygg är helt sabbad, det gör så jävla ont ont ont! jag vill amputera mig från midjan och neråt men tycker inte om kisspåsar.
torsdag 9 september 2010
relationsmatematik
ge mig mjukisbyxor! för idag är jag trött och sliten, säkert en skitdålig morsa, värdelös fru och inte så särskilt bra person överhuvudtaget. och jag tycker inte om att vara ensam med alla tankar som ett föräldraskap innehåller.
jag är kanske självisk nowadays eller håller jag bara på att utveckla ett självförtroende?
det finns så jäkla mycket lust och passion i mig om man skrapar på ytan av babyspyor och kaffefläckar.
generationer av kvinnor som varit superkvinnor och samtidigt dragit den gamla husfruns ansvar efter sig påverkar mig men jag är inte blind för detta och är redo att vända vinden åt helt andra trender. den nya kvinnan! lika mjuk och härlig som alltid men med en större ödmjukhet inför sig själv och lite hårdare kanter utåt. mina barn är mitt ansvar men inte bara mitt, hemmet är mitt ansvar men inte bara mitt. lämna lite skit, låt tv:n vara sällskap, sitt vid datorn i 5 fastän barnen är vakna. skjuta på middagen med kak-fika, hoppa i sängen med uteskor, men gör det inte för att ni känner att ni måste, gör det för att ni inte vill göra något annat!
jag har en enorm våg av bekräftelsebehov i mig från när jag var liten flicka. en välartad ung tjej, har alltid hjälpt de nödställda, varit framme där andra inte vågat. bitterhet sänker sig över den som förväntar sig ett tack. ett tack är för mig som choklad i själen. håller upp en dörr, inget tack. hjälper en dam ned med rullatorn från bussen, inget tack.
nu ska jag sluta behöva tack. nu ska jag sluta behöva andra. men jag behöver dig ibland, för du är halva våra barn halva mitt liv och hela min man.
dagens KANON: a det är rätt ytligt, men skönt att ha gått ner på startvikten igen, kunna se sina fötter och typ kunna ha kläder som inte kommer från Big Is Beautiful. just saying.
tisdag 7 september 2010
jämställdhet är som tetris och jag passar inte in
man skaffar sig en man, antagligen bland de mer jämställda i skaran svenska karlar, och man limmar och lappar för att det på det stora hela ska gå ihop. lyckan är det viktigaste och jag tänker inte anpassa mitt liv efter mallar som ändå antagligen är ritade av män till att börja med.. dom började ju behöva större arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden i historien så då blev kvinnor helt plötsligt arbetsdugliga. anywho! i vårat hem är jag erkänd som en både en öm moder och flitig arbetare. men hur kunde den svaga oförmögne kvinnan i samhället helt plötsligt ha kravet på sig att vara supermodell, supermamma, superarbetare och ha einsteins hjärna och svenska somrars lusta, gärna också samma tekniska förmåga som en bilmekaniker?? jo, grejen är att männen har förväntningar på sig, både små och stora, men liksom förr så har kvinnor KRAV på sig. Och ni vet vad krav leder till gott folk? jo DÅLIGT SAMVETE.
a men jag som inte tänker följa dessa mallar då, borde inte jag klara mig undan då? nej för jag är ju föräldraledig och spenderar mitt liv på hemmaplan, min man jobbar och spenderar dagarna på bortaplan, heller inte sällan kvällar och nätter.
jag är en deltidsarbetande föräldraledig ensamstående förälder med sambo. jag lever i ett jämställt förhållande med traditonella könsroller. jag är en jäkla unge och jag är brådmogen.
och jag kan ju fortsätta slåss i hela mitt liv för även det förväntas vi kvinnor göra för att förtjäna vår plats,
men vi blir tröttare för varje år och barn som går.
skryta kan jag i alla fall för jag har ett jävla kaos men det är MITT kaos som jag har skapat alldeles själv och ingen kan någonsin komma och säga att jag inte kan åstadkomma något som kvinna för jag var högst delaktig i varenda sopigt beslut och gyllene ögonblick som våran familj är, älskar dom till döds.
dagens skam: ni vet dom där dropparna man måste ge till bebisar varje dag och som är typ jätteviktiga och så, jag glömmer dom jämt. med m gjorde jag också det... mina barn riskerar härmed skörbjugg eller något ännu värre.
m borde även smörja sina eksem varje dag men det glömmer jag också. 2 till att addera till skamlistan för odugliga perfekta mammor.
måndag 6 september 2010
eftermiddagsvilan
just nu kuttrar mina små valpar i m:s säng, dom är verkligen mysiga ihop alltså.
själv sitter jag inför någon slags ångest inför ekonomi och tid, inget verkar gå ihop
och får man ännu mer ångest så tröstshoppar man = sämre ekonomi = mer ångest.
här har man duktigt lite långsamt börjat sätta sig in i samhället igen genom att ta körkort och träna yoga
och så går det inte ihop varken med mannens tider, med varandras tider eller barnens tider eller nånting.
jag börjar förstå varför man kallar den långa föräldraledigheten för "kvinnofällan"!
olles tider är för komplexa för att ge några fungerande dagar som är lika från vecka till vecka.
men han/vi måste ha jobbet, jobb växer inte på träd, han tjänar ok och han gillar ju faktiskt sitt jobb.
så då anpassade han att tisdagkvällarna skulle fungera med yogan, han tackar helt enkelt nej till kvällsjobb på tisdagar. vi hade då inte en tanke på att jag skulle ha körkortsteori både tisdag och torsdag och vid helt knasiga tider som krockar med allt annat.
och på tal om samhället, valet! väldigt mycket snack och idag skulle jag bli intervjuad och ställa en fråga till politikerna genom en reporter. sa i farten bara -inga kommentarer! men egentligen sa jag -kan inte komma på nåt på rak arm såhär (med rak arm menas med 2 trötta barn i vagnen och på väg med bussen, en sån information som sällan tas med i beräkningarna för utomstående). men egentligen har jag nog massor av frågor, jag vill bara inte ställa dom med risk för att låta dum. jag är liksom stora delar av befolkning rätt oinsatt i politiken. jag kan bara säga JAG VILL. t ex. JAG VILL att vi ska fortsätta jobba för människors lika värde. för at höja statusen för vård omsorg och läraryrket. för att fortsätta ha bidrag till dom som inte är kapabla att arbeta och se till att dom ändå får en värdefull sysselsättning. att de rikaste i samhället ska betala mer än dom fattigaste, i alla lägen.
förstår att människor suktas att gå över till "the dark side", den som har vill ha mer, så har det ju alltid varit!
men hur vi ligger nu skrämmer mig lite, ville vi inte ha ett solidariskt sverige för alla? där vi sätter familjen främst och värnar om de som inte kan värna om sig själva?
så landar jag ju slutligen ändå åt vänster, för jag suktas inte av pengar... jag suktas av att känna en trygghet för mig och min familj och att vi oavsett vad som händer i livet ska kunna fångas upp av medmänskliga sköldar och förståelse. att man hellre friar än fäller.
landet falukorv är bra nog utan privatiseringar och korpögon.
jag betalar hellre massor av skatt än att ha i närheten av det som staterna har.
dagens bult i kistan: jag har någon fruktansvärd smärta i halsen och har svårt att svälja, thats it! konstigt diagnos...
själv sitter jag inför någon slags ångest inför ekonomi och tid, inget verkar gå ihop
och får man ännu mer ångest så tröstshoppar man = sämre ekonomi = mer ångest.
här har man duktigt lite långsamt börjat sätta sig in i samhället igen genom att ta körkort och träna yoga
och så går det inte ihop varken med mannens tider, med varandras tider eller barnens tider eller nånting.
jag börjar förstå varför man kallar den långa föräldraledigheten för "kvinnofällan"!
olles tider är för komplexa för att ge några fungerande dagar som är lika från vecka till vecka.
men han/vi måste ha jobbet, jobb växer inte på träd, han tjänar ok och han gillar ju faktiskt sitt jobb.
så då anpassade han att tisdagkvällarna skulle fungera med yogan, han tackar helt enkelt nej till kvällsjobb på tisdagar. vi hade då inte en tanke på att jag skulle ha körkortsteori både tisdag och torsdag och vid helt knasiga tider som krockar med allt annat.
och på tal om samhället, valet! väldigt mycket snack och idag skulle jag bli intervjuad och ställa en fråga till politikerna genom en reporter. sa i farten bara -inga kommentarer! men egentligen sa jag -kan inte komma på nåt på rak arm såhär (med rak arm menas med 2 trötta barn i vagnen och på väg med bussen, en sån information som sällan tas med i beräkningarna för utomstående). men egentligen har jag nog massor av frågor, jag vill bara inte ställa dom med risk för att låta dum. jag är liksom stora delar av befolkning rätt oinsatt i politiken. jag kan bara säga JAG VILL. t ex. JAG VILL att vi ska fortsätta jobba för människors lika värde. för at höja statusen för vård omsorg och läraryrket. för att fortsätta ha bidrag till dom som inte är kapabla att arbeta och se till att dom ändå får en värdefull sysselsättning. att de rikaste i samhället ska betala mer än dom fattigaste, i alla lägen.
förstår att människor suktas att gå över till "the dark side", den som har vill ha mer, så har det ju alltid varit!
men hur vi ligger nu skrämmer mig lite, ville vi inte ha ett solidariskt sverige för alla? där vi sätter familjen främst och värnar om de som inte kan värna om sig själva?
så landar jag ju slutligen ändå åt vänster, för jag suktas inte av pengar... jag suktas av att känna en trygghet för mig och min familj och att vi oavsett vad som händer i livet ska kunna fångas upp av medmänskliga sköldar och förståelse. att man hellre friar än fäller.
landet falukorv är bra nog utan privatiseringar och korpögon.
jag betalar hellre massor av skatt än att ha i närheten av det som staterna har.
dagens bult i kistan: jag har någon fruktansvärd smärta i halsen och har svårt att svälja, thats it! konstigt diagnos...
fredag 3 september 2010
kära dagbok...
körkortstudierna har börjat.
pappa barnvaktade igår och jag tror m missade att jag gick för hela världen rasade tydligen efter en stund. hon varvade genom protester, ha sönder saker och gråta förtvivlat. jag fann henne sovandes i sängen, snyftande i sömnen. morfar fick tydligen inte prata med henne utan hon gick in på rummet och lade sig.
lilla snyftande m, mitt mammahjärta brast ett par gånger när hon i min famn hulkade fram sin stora ledsamhet.
DÄRFÖR gott folk bör man alltid var extra tydlig med små barn att man tänker lämna dom, oavsett hur ledsna dom blir vid själva avskedet. samt inte ha pippi på tv:n samtidigt eftersom det avleder dom från denna viktiga information.
idag har tvättning och städning utgjort förmiddagen. fann ett utav våra populära husdjur i en klädhög, silverfisken gertrud, hon trivdes tydligen där smutsiga kläder möter rena. man blir lätt trött av att ha skadedjur hyfsad renlighet till trots. fick ändå höra att skulden inte låg hos den boende utan i gamla hus som är otäta och lätt skapar små fuktiga håligheter i väggarna.
fyfan vad mycket onödigt mycket kläder och skor vi har kvar. ja, helt oanvändbara dessutom, med stora hål rakt igenom och sulorna avslitna. dom fick hamna i sopsäcken..
mitt i allt gjorde jag chokladbollar (?). av någon anledning så kändes det rätt, men åt andra sidan så känns det sällan fel.
när ska jag lära mig spela gitarr på riktigt?
dagens lärka i skyn: säger åt mig själv att sluta bli arg och det funkar faktiskt!
pappa barnvaktade igår och jag tror m missade att jag gick för hela världen rasade tydligen efter en stund. hon varvade genom protester, ha sönder saker och gråta förtvivlat. jag fann henne sovandes i sängen, snyftande i sömnen. morfar fick tydligen inte prata med henne utan hon gick in på rummet och lade sig.
lilla snyftande m, mitt mammahjärta brast ett par gånger när hon i min famn hulkade fram sin stora ledsamhet.
DÄRFÖR gott folk bör man alltid var extra tydlig med små barn att man tänker lämna dom, oavsett hur ledsna dom blir vid själva avskedet. samt inte ha pippi på tv:n samtidigt eftersom det avleder dom från denna viktiga information.
idag har tvättning och städning utgjort förmiddagen. fann ett utav våra populära husdjur i en klädhög, silverfisken gertrud, hon trivdes tydligen där smutsiga kläder möter rena. man blir lätt trött av att ha skadedjur hyfsad renlighet till trots. fick ändå höra att skulden inte låg hos den boende utan i gamla hus som är otäta och lätt skapar små fuktiga håligheter i väggarna.
fyfan vad mycket onödigt mycket kläder och skor vi har kvar. ja, helt oanvändbara dessutom, med stora hål rakt igenom och sulorna avslitna. dom fick hamna i sopsäcken..
mitt i allt gjorde jag chokladbollar (?). av någon anledning så kändes det rätt, men åt andra sidan så känns det sällan fel.
när ska jag lära mig spela gitarr på riktigt?
dagens lärka i skyn: säger åt mig själv att sluta bli arg och det funkar faktiskt!
onsdag 1 september 2010
modell herr och fru saarnak
herr saarnak: 28 år gammal. Utbildad gymnasielärare som numerar arbetar som industrimålare.
fru saarnak: 27 år gammal, föräldraledig sedan 2 år tillbaka, dessförinnan utbildad undersköterska och flera års arbetsliv i bagaget.
barn nr 1: M är 2 år gammal och spenderar 3 dagar i veckan på förskola.
barn nr 2: J är 4 månader gammal och spenderar sina dagar på hemmaplan.
till familjen hör även ett stycke katt (laser) och några silverfiskar som dyker upp i diverse matlagningstillbehör emellanåt.
vår 3a är av den storleken så man kan gömma sig bakom en gardin när man behöver utföra sina blöjbehov men inte ställa vagnen åt sidan utan att sätta hinder för garderober och skåp. man kan låtsas ha ett privatliv på toaletten men funderar ändå på att köpa vägghängd tv och en soffa som är ca 5 cm kortare. sovrummet är numera ett sovrum för alla och barnrummet ett sovrum utan sänggäster och avlastningsrum för leksaker och tvätt.
idag lagade jag köttfärs för tortilla till lunch samtidigt som jag kokade köttfärssås till middagen för att tjäna tid eftersom jag är ensam ikväll. dom dagar jag har denna typ att av flyt och fortfarande energi att tulta med bebis och engagera mig i lek med m tycker jag det borde finnas fina husfru-priser att dela ut.
igår deltog jag ännu en gång i yoga och jag misstänker starkt att ledaren har lite utav en hypnotiosk förmåga.
först flåsar hon oss utmattade av syrebrist och sen får hon oss att hitta vårat inre "tredje öga". jag är inte bara lite skeptisk mot mantran och inre röster men jag kan verkligen rekommendera yogan som lågintensiv träning för alla som har en stark vilja men är för lata för att springa och svettas.
dagens klump i magen: ekonomin försvann nånstans mellan csn, träningsavgiften och helsingforsresan. nu är det åter dags för matlådor och vardag.
fru saarnak: 27 år gammal, föräldraledig sedan 2 år tillbaka, dessförinnan utbildad undersköterska och flera års arbetsliv i bagaget.
barn nr 1: M är 2 år gammal och spenderar 3 dagar i veckan på förskola.
barn nr 2: J är 4 månader gammal och spenderar sina dagar på hemmaplan.
till familjen hör även ett stycke katt (laser) och några silverfiskar som dyker upp i diverse matlagningstillbehör emellanåt.
vår 3a är av den storleken så man kan gömma sig bakom en gardin när man behöver utföra sina blöjbehov men inte ställa vagnen åt sidan utan att sätta hinder för garderober och skåp. man kan låtsas ha ett privatliv på toaletten men funderar ändå på att köpa vägghängd tv och en soffa som är ca 5 cm kortare. sovrummet är numera ett sovrum för alla och barnrummet ett sovrum utan sänggäster och avlastningsrum för leksaker och tvätt.
idag lagade jag köttfärs för tortilla till lunch samtidigt som jag kokade köttfärssås till middagen för att tjäna tid eftersom jag är ensam ikväll. dom dagar jag har denna typ att av flyt och fortfarande energi att tulta med bebis och engagera mig i lek med m tycker jag det borde finnas fina husfru-priser att dela ut.
igår deltog jag ännu en gång i yoga och jag misstänker starkt att ledaren har lite utav en hypnotiosk förmåga.
först flåsar hon oss utmattade av syrebrist och sen får hon oss att hitta vårat inre "tredje öga". jag är inte bara lite skeptisk mot mantran och inre röster men jag kan verkligen rekommendera yogan som lågintensiv träning för alla som har en stark vilja men är för lata för att springa och svettas.
dagens klump i magen: ekonomin försvann nånstans mellan csn, träningsavgiften och helsingforsresan. nu är det åter dags för matlådor och vardag.
tisdag 31 augusti 2010
helsinkidust 28/8 2010
resan mot helsinki finland gick bra. hela familjen var ruskigt trötta men det fanns ändå gott om aktiviteter för barn och m kunde leka med sin nyfunna vän lilly i bollhavet samt njuta av utsikten mot stockholms skärgård.
m och jag hade några duster, testingen är på max nu, och jag är en barnrumpa utan tålamod. hela resan gick i alla fall i barnens tecken med ett besök på sea life osv. sista lördagskvällen fick vi ändå en utskällning som visste var den tog. en märkbart berusad kvinna lullade fram till oss när vi avnjöt en öl UTANFÖR karaokerummet med barnen sovandes i vagnen. klockan var väl en 24 men barnen somnade i vagnen ganska sent, kanske 22-23.. hon förklarade i alla fall för oss att vi var totalt ansvarslösa som tog med barnen på en kryssning och det här verkligen inte var ett ställe lämpat för barn. jag var tyst för hon talade främst till mannen och han verkade ha läget under kontroll. han sa i lugn ton typ - det är ingen fara med dom, dom sover gott i vagnen. lämnade väl övrig information därhän eftersom han inte kände något behov av att förklara sig för en vilt främmande tjej med många öl under fossingarna. önskade dock i efterhand att jag gjort just detta för minuterna efter lämnade vi allt och gick till hytten, med en förstörd sistakväll i bagaget.
jag och o hade alltså i förhand sagt att om barnen somnade i vagnen skulle vi göra en minidate mot slutet av kvällen, bara avnjuta nån öl och jag ville gärna sjunga en låt på karaoken. vi satt och bara myste, pussades och pratade och inväntade om jag skulle få sjunga någon låt till innan vi skulle stoppa mossa i och lägga oss.
vi hade hela tiden hållit oss en bit ifrån den knökfulla skaran och anlänt till styrdansen med barnen i hörselskydd.
våran vardag är att under barnens hela vakna tid, dvs från 7 på morgonen till ca 21 på kvällen, ge dom så mycket energi och kärlek som vi bara klarar av. i samma stund som man blev förälder och speciellt nu med en 2-åring och en 4-månaders så har man lärt sig att inte döma föräldrar när man inte har all fakta. missförstå mig rätt, jag FÖRSTÅR att man inte ger ljuva blickar åt ett par som sitter med en varsin öl utanför ett dansgolv på en vikingline-båt med en barnvagn. ser säkert förjävligt ut! men fråga gärna hellre vad vi gör där, eller fråga om vi är fulla, fråga om allt okej? men håll inte något utlägg om våran olämplighet som föräldrar och förutsätt inte att vi är där av samma anledning som alla andra, dvs. för att supa oss redlösa under 2 dygn och missa möjligheten att se en utav europas vackraste städer ihop med våra barn.
en förälders hjärta är så lätt sårat, håll in era taggar och öppna upp för positiva orsaker.
nästa gång är det du som sitter där utanför karaokerummet på vikingline och försöker stjäla en minut av kärlek och 2 minuter av elton john.
dagens uppåttjack: Travie McCoy
m och jag hade några duster, testingen är på max nu, och jag är en barnrumpa utan tålamod. hela resan gick i alla fall i barnens tecken med ett besök på sea life osv. sista lördagskvällen fick vi ändå en utskällning som visste var den tog. en märkbart berusad kvinna lullade fram till oss när vi avnjöt en öl UTANFÖR karaokerummet med barnen sovandes i vagnen. klockan var väl en 24 men barnen somnade i vagnen ganska sent, kanske 22-23.. hon förklarade i alla fall för oss att vi var totalt ansvarslösa som tog med barnen på en kryssning och det här verkligen inte var ett ställe lämpat för barn. jag var tyst för hon talade främst till mannen och han verkade ha läget under kontroll. han sa i lugn ton typ - det är ingen fara med dom, dom sover gott i vagnen. lämnade väl övrig information därhän eftersom han inte kände något behov av att förklara sig för en vilt främmande tjej med många öl under fossingarna. önskade dock i efterhand att jag gjort just detta för minuterna efter lämnade vi allt och gick till hytten, med en förstörd sistakväll i bagaget.
jag och o hade alltså i förhand sagt att om barnen somnade i vagnen skulle vi göra en minidate mot slutet av kvällen, bara avnjuta nån öl och jag ville gärna sjunga en låt på karaoken. vi satt och bara myste, pussades och pratade och inväntade om jag skulle få sjunga någon låt till innan vi skulle stoppa mossa i och lägga oss.
vi hade hela tiden hållit oss en bit ifrån den knökfulla skaran och anlänt till styrdansen med barnen i hörselskydd.
våran vardag är att under barnens hela vakna tid, dvs från 7 på morgonen till ca 21 på kvällen, ge dom så mycket energi och kärlek som vi bara klarar av. i samma stund som man blev förälder och speciellt nu med en 2-åring och en 4-månaders så har man lärt sig att inte döma föräldrar när man inte har all fakta. missförstå mig rätt, jag FÖRSTÅR att man inte ger ljuva blickar åt ett par som sitter med en varsin öl utanför ett dansgolv på en vikingline-båt med en barnvagn. ser säkert förjävligt ut! men fråga gärna hellre vad vi gör där, eller fråga om vi är fulla, fråga om allt okej? men håll inte något utlägg om våran olämplighet som föräldrar och förutsätt inte att vi är där av samma anledning som alla andra, dvs. för att supa oss redlösa under 2 dygn och missa möjligheten att se en utav europas vackraste städer ihop med våra barn.
en förälders hjärta är så lätt sårat, håll in era taggar och öppna upp för positiva orsaker.
nästa gång är det du som sitter där utanför karaokerummet på vikingline och försöker stjäla en minut av kärlek och 2 minuter av elton john.
dagens uppåttjack: Travie McCoy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)